Heidi: Det är något på gång...

Nu är både Anna och jag tillbaka från semestern. Skolan och förskolan har börjat och vi jobbar för fullt igen. Men något är på gång. Det märks tydligt av vissa (något) avvikande saker i vår vardag:

• Vi har båda gått med i Svenska turistföreningen. 
• Jag har flyttat några av mina semesterdagar till september.
• Anna har inventerat sin makes förråd av frystorkat mat som han samlat på sig från hemvärnsövningar. 
• Dessutom har hon nyss skickat efter ett stormkök.
• Jag har köpt nya regnkläder. 
• Jag har också skickat efter ett reselakan. 
• Annas gamla vandringsryggsäck ligger i mitt sovrum. 
• Anna har skickat en länk till mig om fotvård inför fjällvandring. 
• Jag har en karta över Jämtlandsfjällen på köksbordet.
• Anna har börjat skriva en packlista.
• Vi har köpt tågbiljetter till nattåget norrut.

Det börjar alltså bli ganska uppenbart att vi ska ut på fjällvandring. Vi ser båda fram emot det väldigt mycket. För min del är det nog mer skräckblandad nervositet än hos Anna, men det har sin enkla förklaring: 

Annas erfarenhet av fjällvandring: Har i princip fjällvandrat varje sommar sedan hon var två. Hon har gjort många dagsturer i Härjedalen, både till fots och nu på senare år även med mtb. Hon är en van vandrare och vet hur man hanterar ett stormkök och vadar över grunda vattendrag. Hon har vandrat en del av Kungsleden (Ammarnäs-Hemavan), men oftast brukar hon och familjen hålla till på samma ställe i Bruksvallarna, så Anna ser fram emot att få vandra nya och för henne okända leder. 

Min erfarenhet av fjällvandring: Jag har sovit i tält ute på gården när jag var liten för att mamma tvingade mig... 

Men det här ska nog bli bra! Jag förväntar mig att min brist på erfarenhet kompenseras av Anna! 

Tanken är alltså att vi ska upp till Jämtland för att vandra på delar av Jämtlandstriangeln. Vi kommer troligtvis inte att vandra hela, eftersom det verkade ganska fullt på boendet på de flesta ställen. Så vi planerar att istället stanna en natt till vid Sylarna. 

Vi åker i september, så det kommer nog att komma en hel del inlägg om fjällvandringsförberedelser framöver! Var så säker!

Heidi: Slut på vilosemestern!

Nu är det dags att sluta ligga på latsidan. Efter halvmaran i Finland har jag endast sprungit en gång. En riktigt kort runda, dessutom. Efter finlandsresan har jag jobbat en vecka och sedan åkte vi till Danmark och Legoland på en liten bilsemester. Och även om det inte blev någon träning i Danmark, så har vi gått en hel del under dagarna. Dock har det upvägds av wienerbröden som serverades vid fukostbufféen och den inte alltför nyttiga maten som vi har intagit.
Så idag gav jag mig själv en spark där bak, klädde ut mig till en långdistanslöpare (med Göteborgsvarvettröja) och gav mig ut på en löprunda. Men jag lyckades inte ens lura mig själv. Det var jobbigt under precis hela rundan! Jag var trött, omotiverad och hade ingen ork. Så det blev mycket promenad under rundan. Fick till slut ihop lite drygt 9 km i alla fall. Jag inser att jag måste verkligen skärpa till mig med träningen nu. Lidingöloppet närmar sig, och det är upp till mig om jag vill att det ska gå bra eller inte.
Fördelen med sådana här svackor måste väl ändå vara att man inser vad som behöver göras. Träning är verkligen en färskvara. För även om jag har tränat bra under hela våren och utvecklats mycket i min träning, kan ett par veckors lathet kasta mig tillbaka till sämre form och kondition. Apropå form, så upptäckte jag till min fasa att min jobbuniform inte passade lika bra som den brukar... Det var en jobbig insikt. Men samtidigt bra att jag upptäckte det nu och inte efter att hela semestern var slut. Så nu får det bli mer löpning och mindre glass, helt enkelt!