Nu är det dags att sluta ligga på latsidan. Efter halvmaran i Finland har jag endast sprungit en gång. En riktigt kort runda, dessutom. Efter finlandsresan har jag jobbat en vecka och sedan åkte vi till Danmark och Legoland på en liten bilsemester. Och även om det inte blev någon träning i Danmark, så har vi gått en hel del under dagarna. Dock har det upvägds av wienerbröden som serverades vid fukostbufféen och den inte alltför nyttiga maten som vi har intagit.
Så idag gav jag mig själv en spark där bak, klädde ut mig till en långdistanslöpare (med Göteborgsvarvettröja) och gav mig ut på en löprunda. Men jag lyckades inte ens lura mig själv. Det var jobbigt under precis hela rundan! Jag var trött, omotiverad och hade ingen ork. Så det blev mycket promenad under rundan. Fick till slut ihop lite drygt 9 km i alla fall. Jag inser att jag måste verkligen skärpa till mig med träningen nu. Lidingöloppet närmar sig, och det är upp till mig om jag vill att det ska gå bra eller inte.
Fördelen med sådana här svackor måste väl ändå vara att man inser vad som behöver göras. Träning är verkligen en färskvara. För även om jag har tränat bra under hela våren och utvecklats mycket i min träning, kan ett par veckors lathet kasta mig tillbaka till sämre form och kondition. Apropå form, så upptäckte jag till min fasa att min jobbuniform inte passade lika bra som den brukar... Det var en jobbig insikt. Men samtidigt bra att jag upptäckte det nu och inte efter att hela semestern var slut. Så nu får det bli mer löpning och mindre glass, helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar