Veckans utmaning v.42

Förra veckans utmaning var att på något sätt stödja rosa bandet eller cancerfonden. Förslaget var att köpa rosa bandet eller andra rosa bandet produkter eller skänka pengar direkt till cancerfonden. Hur har vi gjort?

Heidi: Jag har shoppat loss! Rosa bandet köpte jag redan för någon vecka sedan, så den sitter fast på kappan redan. Förra veckan passade jag på att handla på Ica, där det finns väldigt många olika sorters produkter som stödjer rosa bandet. Jag har köpt en ny (rosa) skärbräda, kaffe och bröstbakelser. Alltså rosa bakelser i form av bröst... Dessutom har Ica just nu rosa plastpåsar där några kronor går till bröstcancerforskningen.

Heidis shopping.

Anna: Även jag har shoppat loss på lokala Ica-butiken. Kaffe, många paket tomater, ekologiska vindruvor, en kraftigare rosa kasse. Flera av de produkter jag brukar köpa är under oktober rosa, så jag har säkert köpt fler än jag kommer på nu. Och det rosa bandet sitter tillsammans med en rosa bandet-reflex på min kånken-ryggsäck.

Nästa veckas utmaning är en favorit i repris. Vi uppmanar alla att klämma på brösten igen! Av flera anledningar. Dels kanske man helt enkelt inte klämde förra gången, dels måste man ju klämma flera gånger för att märka förändringar. Om man inte vet hur brösten brukar kännas så vet man ju inte om nåt känns fel. Och för att krångla till det lite ytterligare så kan ju brösten kännas lite olika beroende på var i menscykeln man befinner sig. 

Vet ni inte hur man gör egentligen? Cancerfonden har en tydlig och enkel beskrivning på sin hemsida.

Kläm ofta, det är ok att fuska nån gång ibland, men ju oftare och noggrannare vi klämmer, desto bättre lär vi oss hur brösten känns och desto större chans att upptäcka eventuella förändringar i tid.

Veckans utmaning v.41

Förra veckans utmaning var att klämma på brösten (för att upptäcka eventuella förändringar, inget annat syfte). Om vi själva har lyckats komma ihåg att klämma och hur klämmandet har gått, lämnar vi osagd här. Men vi inser att det ibland är lätt att glömma även en sådan här enkel sak. Och även om utmaningen är slut här på bloggen och att bröstcancer uppmärksammas mest i oktober, uppmanar vi er och oss själva att fortsätta att kontrollera brösten året om.

Ny vecka, ny utmaning! Rosa oktober fortsätter och den här veckan fokuserar vi på nåt vi gillar. Shopping!
Köp minst en rosa produkt/rosa band/skänk pengar direkt till bröstcancerforskning och lägg gärna upp en bild på Instagram och tagga med #tshgutmaning och #tshgrosaoktober.

Ha en fortsatt rosa vecka!! 

Veckans utmaning v.40

Nu är det dags igen! Vi höll ju på med utmaningar under våren och tog sommarlov från dem. Sen har det inte kommit igång igen. Vi har försökt hitta rutiner i vardagen med nya arbetstider, skola, förskola och annat som händer i livet, och bloggen har fått stå åt sidan lite. 

Men nu är det dags igen! Utmaningarna börjar igen!

Det har väl inte undgått någon att oktober är månaden för Kanelbullens dag, den kallas socktober i stickvärlden, FN-dagen infaller den 24 oktober. Och det är den månad då bröstcancer och forskningen kring den uppmärksammas extra. Då vi båda har personer i vår närhet som drabbats (och vi själva har bröst) så vill vi också göra något litet för att dra vårt strå till stacken.

Väldigt många tumörer upptäcks hemma av kvinnor eller deras partners. Att själv undersöka sina bröst för att upptäcka förändringar är jätteviktigt. Om man inte klämmer och känner - hur kan man då märka förändringar?
Därför är veckans utmaning just att undersöka sina bröst. Eller sin partners om man inte har några egna. (Även män kan få bröstcancer, så ni kan gott känna efter ni också!)

Anna: Höstpeppen

Jag vet inte hur det är med er, men de vädret som är just nu - Krispig, sval, höstluft, löven byter färg, ormbunkar och gräs gulnar - det peppar mig nåt så vansinnigt! Jag ÄLSKAR att vara ute i skogen på hösten. Sprakande färger och klar luft fyller mig med energi och alla de  där tankarna som så ofta snurrar i huvudet tystnar.

Jag har äntligen tagit tag i min löpning igen och innan jobbet passade jag på att ta ett 30 minuters löppass längs terrängstigen. Helt underbart!
Eftersom min löpning legat på hyllan ett tag så hade jag inte så höga förväntningar på dagens uthållighetstest. Till min förvåning och glädje orkade jag springa betydligt längre än jag trodde. Helt plötsligt sa rösten i lurarna att jag sprungit i fem minuter utan att stanna. Och en stund senare hade det gått tio minuter, och de enda gångerna jag slutat springa var i branta uppförsbackar. Så småningom springer jag förhoppningsvis i dem också, men inte i nuläget.

Sitter på tåget på väg till jobbet och drömmer om att orka springa riktiga långpass. En minst två timmars löptur i höstskog. Det är en målbild som heter duga! Det är ett långsiktigt mål, för inte en chans att jag kommer att orka springa så länge inom två-tre veckor.
Nä du, Heidi. Nästa höst så snörar vi på oss trailskorna (har beställt ett par och väntar ivrigt på att få paket) och långspringer i Lunsen! (Förhoppningsvis blir det flera gemensamma löpturer innan dess också...)