Just nu befinner jag mig i en sån där jobbig svacka. Hela tiden tänker jag att jag borde ta tag i träningen igen, börja styrketräna hemma, börja yoga, ta upp löpningen igen eller utnyttja det fina höstvädret som varit och ge mig ut och cykla. Men inte blir det av! Den där latmasken som Heidi tidigare har skrivit om verkar ha slagit sig till ro hos mig nu. Den är verkligen inte välkommen (men nog är det mysigare att sitta i soffan, sticka, äta bullar och titta på nån serie en stund efter att jag lämnat barnen på förskolan men innan jag åker till jobbet än att svettas och ta i...), men jag måste erkänna att jag inte direkt ansträngt mig för att bli av med den. Jag gillar bullar. Och stickning.
Men i eftermiddag när maken kommer hem från jobbet, då ska jag i alla fall ta en paus från latmasken. Jag ska ut och springa. Höstrusk eller inte! Jag måste ta tag i min löpning igen! Uthålligheten är åt skogen, jag VILL verkligen komma igång med pestiga intervaller och långpass med jämna mellanrum nu, inte bara mysspringa lite då och då. Ska jag klara en halvmara i fjällen nästa år så vill jag ha en bra grund och en sån kan man inte stressa fram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar