lördag 29 april 2017

Heidi: Födelsedagsplaner

Jag är med i en ideell löparklubb, Fair Trade Runners, där vi springer för en bättre värld, helt enkelt.
Under nästa vecka kommer vi att åka på en kryssning med Birka Cruises. Men eftersom vi inte är riktigt som alla andra typiska kryssningsresenärer, så kommer vi istället att springa Åland tur och retur under kryssningen. Nej, det blir inte till att försöka att göra en variant av att gå på vattnet, nej. Istället kommer vi att hålla oss på fartygets löparbana, ute på deck.  Men målet är att löparbanan ska vara bemannad från det att båten lägger ut den 3 maj klockan 18, tills vi lägger till igen den 4 maj klockan 16.

Varför gör vi det här då? Jo, för att samla pengar till Barncancerfonden. Målet är 40 000 kronor. I skrivandets stund är vi uppe i 13 400 kr.
Hur mycket vi springer på båten är upp till var och en. Mitt mål blir att springa 35 km fördelat på två tillfällen. Varför just 35 km?? Ni som känner mig, har nog redan gissat det. Det är nämligen så att jag fyller år den 4 maj. 35 år, närmare bestämt. Precis. Därför 35 km. Men jag är inte riktigt redo att springa hela sträckan vid ett tillfälle, därför delar jag upp den.

Men nu har jag kommit på en lite twist till det hela som gör det hela lite mer spännande. Så här kommer det:
Om vi lyckas samla in 40 000 kr till den 4 maj, kommer jag att springa i klänning på min födelsedag!
Ja precis. I klänning. Och nej, inte en sådan där löparklänning i skön funktionsmaterial, utan en "riktig" festklänning!
Så in och bidra till insamlingen för Birka Cruises run, om ni vill se mig springa i klänning! (vad jag har under bestäms av vädret)

Löparklänning?? Ni som bestämmer!

tisdag 25 april 2017

Heidi: Whhm DNS

Så blev det alltså. Får logga årets första halvmarathon som ett DNS. Förkylningen vann, helt enkelt. Vaknade i torsdags med ont i halsen och tung i huvudet. Orkade jobba en halv dag innan jag åkte hem. Stannade hemma i soffan hela fredagen och fick alltså ge upp hoppet om att kunna stå på startlinjen på lördagen. Så tråkigt. Men ibland måste man lyssna på kroppen.

För att trösta mig mot nederlaget som en DNS medför, har jag kurerat mig med shopping! Och inte vilken shopping som helst, utan jag har anmält mig till nya lopp! Närmare bestämt STHLM urban trail, ett traillopp i asfaltsdjungeln mitt i stan. Anmälde mig också till STHLM Above/Below. Jag menar, hur ofta får man möjligheten att springa i den undre världen?? Nu är det ju inte riktigt så dramatiskt som det låter, man springer helt enkelt i diverse tunnlar, har jag förstått. Men det kanske vore en idé till ett lopp? Bli jagad av maffian eller något huligangäng?? Det finns ju zombie run, så varför inte maffia run? Eller gangster run? Jag tror jag har kommit på en ny idé!
Skämt åsido, nu är jag alltså anmäld till samtliga fyra lopp som ingår i STHLM Challenge, det ska bli så roligt!

Började också fundera på om jag inte skulle ta och springa Stockholm halvmarathon... Det är nämligen ett lopp som jag kan få springa gratis via jobbet. Förutsatt att en av de tio gratisplatserna finns kvar. Jag har skickat iväg ett mejl till den som har hand om det här via jobbet. Finns det plats, så springer jag. Annars låter jag bli.

Så nu börjar det kännas lite bättre igen. Minst två lopp bokade som kompensation. Det är väl lagom? Vad är det man brukar säga? Förlorar du en, står dig tusen åter...? Visst menar dom lopp? ;-)

lördag 15 april 2017

Heidi: Nummerlappshypokondri och halvmaraångest

Women's Health halvmarathon närmar sig med stormsteg. Loppet är den 22 april. Alltså väldigt, väldigt snart... Jag kan ju ärligt säga att jag inte alls har tränat så bra som jag önskar och borde. Jag vet inte alls hur det kommer att gå på loppet. Jag har hittills försökt ignorera det faktum att det idag är exakt en vecka kvar!! Så det där med att prestera på bra tid kan jag bara glömma. Målet blir att ta sig runt och överleva, det är ju trots allt 21,1 km. Apropå överleva, så vet jag inte hur det kommer att gå ens med den biten! För saken är den att jag har drabbats av den berömda nummerlappshypokondrin! 

Nummerlappshypokondri är ett allmänt känt tillstånd bland många löpare som brukar springa lopp. Kort och gott handlar det helt enkelt om att samma stund som man hämtar ut sin nummerlapp, alternativt får sitt efterlängtade startbevis, börjar man att känna efter. Och då börjar man märka av små tecken på sånt som skulle kunna äventyra loppet ifråga. Det kan vara förkylningssymptom eller en gammal skada som börjar göra sig påmind. Det kan också vara så att alla andra i familjen helt plötsligt drabbas av magsjuka, influensa, malaria eller annan väldigt smittsam åkomma.

Under förra veckan fick jag startbeviset i min mejlbox. Där finns info om var och när nummerlappen ska hämtas och annan nyttig information om loppet. Några dagar efter att startbeviset kom, fick jag hem en jättesnorig och hostig son. Alltså väldigt snorig... Mer än han har varit under hela året. Några dagar senare börjar dottern också att snora... Och vad händer sen? Häromdagen vaknar jag av att jag har ont i halsen och känner mig tung i huvudet. Idag är jag trött, snorig och har ont i halsen... Jag har lyckats hålla mig frisk hela vintern, så varför nu? Varför? Kunde inte detta vänta tills strax efter den 22:a?
Jag har försökt mota den i grind med diverse huskurer: Ingefära, vitlök, whisky, Netflix, choklad och yllesockor. Hittills har det inte gett någon resultat. Nu vet jag inte längre vad jag ska göra. Jag har inte tid för det här. Som sagt, det är en vecka kvar. Kommer det att hinna gå över? Kommer jag att överleva??


Hej förkylningssymptom. Ni är inte önskade. Vik hädan. 

onsdag 12 april 2017

Anna: Att inte slösa en dusch

Det här med att duscha... Så himla roligt är det inte om jag ska vara ärlig. Att duscha "bara för att" har jag ganska svårt för. Som tur är här jag ett sånt jobb som man duschar när man kommer hem ifrån, snarare än innan man åker dit. Att duscha utan att vara svettig känns lite som slöseri med tid och vatten. 

 

Jag och barnen är på påsklov hos mina föräldrar, och jag tog med mig löparkläder i förhoppning om att få nån chans att springa. Jag behövde duscha nu, så då var det ju lika bra att springa några kilometer innan. Om jag nu ändå måste duscha så kunde jag ju lika gärna bli svettig innan. Bra anledning både att duscha och springa! Det blev en runda på min vanliga 4 km-slinga som jag brukar springa här. Tyvärr håller skogsägarna på att avverka en hel del längs den slingan, så det är inte lika storskogsmysigt som det var för ett år sen, men det är en lagom lång runda med varierande underlag och ganska kuperat med en massa små backar. 

Gott om vildsvin i trakten. Lika mycket spårefter dem som efter skogsmaskiner i skogen, eller i vägkanterna.

Vi får se, det kanske blir en runda till innan vi åker hem igen. Trots avverkningen är det faktiskt en väldigt mysig väg att springa. Och jag känner ju att det börjar bli dags att skärpa mig inför Vårruset...
Den här gången avslutades löprundan med lite bus med pappas hund. Han kom och mötte mig nedanför backen där mina föräldrar bor. Han brukar hålla utkik vad som passerar på vägen,och när han såg mig komma så satte han full fart. Strax därefter som barnen springande och ville också busa lite.