Anna: Födelsedag i skogen

Jag antar att de flesta familjer har "sin" grej. Man åker till badhus, lekland, fotbollscup, äter på McDonald's... Vår grej är att grilla korv. I skogen.
Jag är uppvuxen i en liten by på landet, och att gå ut i pappas skog och tända en brasa, dricka varm choklad och grilla korv över glöden gjorde vi då och då. Det var jättemysigt tyckte jag (fast kanske inte lika mycket när man började närma sig tonåren...), och för några år sen började jag och maken också att packa ryggsäcken och gå längs nån led i närheten av där vi bodde. Och sen vi fick barn har det blivit något vi gör regelbundet. Vi trivs i skogen, både med att vandra och plocka bär eller svamp. Ja, vi vandrar ju gärna i fjäll också, men vi har skogen runt hörnet och det är lite längre till fjällen.

Tidigare i veckan fyllde sonen fem år och vi hade båda tagit ledigt den dagen. Jag hade semesterdagar jag inte fick spara längre, så att ta ut dem nu passade perfekt. Vi frågade sonen vad han ville göra, det var ju ändå hans födelsedag. Och när han svarar att han vill gå ut i skogen och grilla korv kände vi att en sån önskan gick ju att uppfylla.

Oftast brukar vi åka bil eller cykla ca 5 km och sen gå ca 2,5 km till Lunsentorpet, grilla korv där och sen gå hem. Men den här gången hade vi inte tillgång till bil (Vi äger ingen egen utan bilpoolar med Heidis familj de få gånger vi behöver nån) och vi var lite osäkra på om sonen skulle orka totalt en mil cykel och en halvmil vandring nu när han knappt cyklat under vintern. Han har blivit för lång för att få plats i vår cykelkärra. Vi kollade andra alternativ och kom på att man kunde ju åka buss (båda har pendlarkort, så det är ju smidigt när kollektivtrafiken funkar.) några kilometer och därifrån följa Upplandsleden knappt tre km söderut. Då skulle man komma fram till en grillplats utmed en å. Perfekt tyckte vi! Ny skog, ny grillplats och lagom långt för barnben.

Tyvärr var ju inte vädret så strålande direkt. Mulet och lätt duggregn. Men som hurtiga friluftsmänniskor säger "det finns inga dåliga kläder...", så vi packade, klädde på oss och gav oss iväg. Sonen var väldigt uppspelt och tossig, som han brukar i början av våra utflykter. 

En varierad vandring, vi började på landsvägen men svängde snart upp på en stig in i skogen. Granskog med fluffig mossa på marken. Senade passerade vi både hasselbackar med blåsippor på marken, ett hygge, mera jordbrukslandslandskap, en kraftledningsgata och mot slutet ganska lerig al-skog. 

Det var också i sån natur som grillplatsen låg. Lera/trampad jord, lövträd, stenar och en brusande å. Kanske inte det charmigaste stället att vara på med två småbarn när det småregnar. Båda var helt svartgeggiga när det var dags att grilla våra korvar... 

Men hade det varit torrt, och kanske ett par-tre veckor senare, så hade det säkert varit en jättefin grillplats! 



Gott om torr ved och en riktigt fräsch eldstad. De brukar kunna vara misshandlade av ovana grillare rätt ofta. (Släng aldrig massor av vatten på elden medan det brinner eller glöder för fullt. Eldstaden spricker! Man ska visserligen aldrig lämna en eld, men om man eldar lite klokt behöver man inte släcka heller. 4-5 vedträn brukar bli en lagom brasa för att grilla våra korvar och då är det bara lite glödande kol kvar när vi packat ihop och ska gå hem.)

Sonen var lite trött på vägen hem, fast det handlade mer om att han var uttråkad än att han var trött på riktigt. Vi har några lekar att ta till för att motivera, och en och annan godisbit brukar hjälpa...

Men på det stora hela en riktigt bra utflykt. Bortsett från vädret, men det kunde varit värre!

Gissa vad han fick i present... 

Veckans utmaning v.12

Under veckan som gått, har utmaningen varit att testa någon form av träningspass på Youtube. Utbudet är nästintill oändligt, så det borde finnas något för alla.

Heidi: Jag har återigen drabbats av envis hosta. Längtar tillbaka till löparskorna och tycker att det är allmänt långtråkigt att bara vara hemma och inte kunna träna.
Jag tänkte därför att ett lugnt yoga-pass skulle kunna funka för mig. Som ni vet sedan tidigare så är "yoga with Adriene" något som både Anna och jag gillar. Och jag kan verkligen rekommendera hennes Youtubekanal. Där finns massor av olika sorters yoga-pass.
Eftersom jag är så otränad i armar och mage, så tänkte jag fokusera på något sådant. Hittade "Abs & arms" -passet och tänkte att det blir bra. Kan ju säga att armarna och magen fick jobba ordentligt! Inte ett särskilt lugnt pass, alltså. Hade varit bättre att vara frisk. Men jag kommer nog att köra det där passet fler gånger, behöver verkligen träna armarna och magen mer!

Anna: Oj, vilka planer jag hade för den här utmaningen! Youtube-träning är ju helt klart min grej, inga problem att klara det här. På kanalen Heidi skrev om har det dessutom nyligen släppts ett nytt pass -Yoga for runners. Kunde inte bli bättre! 

Om nu inte verkligheten lagt sina kladdiga fingrar emellan. Jobb, vab och sonens födelsedagsfirande med alla förberedelser det innebär (och kanske lite latmask...) åt upp all tid och så helt plötsligt var det måndag och utmaningsveckan var över. Påskhelgen gjorde att vi stal till oss en dag extra, men när sonen fyller år på den här extra dagen och vill fira sin födelsedag med en utflykt och korvgrillning blev det ändå ingen yoga för mig. Så för min del misslyckades jag med veckans utmaning. Nya tag, och ny träning, under nästa vecka!

Nästa vecka kör vi en lugn utmaning. Våren är äntligen här och vårtecken börjar spira. Ta en promenad och leta vårtecken! 

Fota gärna och tagga med #tjejensomhatadegympautmaning på Instagram.

Anna: Glad påsk!

Hos oss är det inte bara påskhelg i år. Sonen fyller fem år nästa vecka, och nu är det firande och kalas under helgen. Fullt upp med andra ord! Men både jag och maken behöver ut och röra lite på oss för att inte blir galna mellan allt städande och firande. I vanliga fall brukar maken gå på spinning före jobbet på fredagar, men igår var det ju långfredag, så inget spinningpass för honom. Istället tog han en lätt jogg (han har kämpat med en hälsporre och trasslande knä, så löpning är inte direkt hans förstahandsval) och testade utegymmet vid spåret. Och idag var det min tur att köra lite korta intervaller. 

Valde att springa i terrängdelen av spåret här hemma. Inte direkt platt, men jag gillar stigen som slingrar sig fram och man får anpassa steglängden efter stenar, rötter och blöthål. En minuts-intervaller känns mycket kortare då än om man springer på slät väg.

Soligt och fint. Termometern på vår skuggiga baksida visade fyra grader, så både långärmad tröja och vindjacka åkte på. Jackan tog jag av mig efter uppvärmningen, den var helt onödig! Ljuvlig vårvärme, fågelsång och så Träningspodden i öronen, kombinerat med intervall-pipen. 

Kom hem hög på endorfiner, köket fullt av ballonger, vimplar och två glada barn. Gjorde tårtan halvfärdig och sen in i duschen. Dekorerar tårtan gör jag efter lunchen, den får stå och gosa ihop sig lite i kylen så länge.

Ha en jätteskön påsk! Njut av god mat, godis i önskad mängd och förhoppningsvis nån form av endorfinkick i solsken.

Heidi: För mycket av det goda

Nu är det igen dags för storhelg. Det som oftast förknipps med storhelger är mat, mat, mat, godis, alkohol, mera mat, mera godis och mera alkohol. Inte direkt läge att börja med en ny diet eller hålla igen på socker. Inte heller tid för träning, tyvärr.

För mig är det verkligen så. Jag tycker om att äta nyttigt. Jag gillar grönsaker, bönor, grönt te och en hel del annat som anses nyttigt. Jag provar gärna nya "trendiga" hälsoprodukter, som chiafrön, bönpasta, quinoa och gröna pulver av olika slag. Men jag har också alldeles för lätt för frosseri och att överäta mig. Jag brukar säga att jag inte tycker om godis. Men jag älskar choklad! Äter jag en bit, så äter jag oftast resten av chokladkakan också. Finns det chips hemma, äter jag också gärna lite för mycket.

Jag kan ha bra koll på vad jag stoppar i mig fram till middagen. Sedan går det utför. På kvällen sätter vi oss framför tv:n och frossar. Jag brukar ha som målsättning att dricka en stor kopp te då. Det är ju i och för sig bra, men tyvärr blir det oftast inte bara te som intas där framför tv:n. Ibland blir det också chips. Andra gånger blir det choklad. Det händer även att det blir whiskey eller till och med ost, kex och vin. Jag har liksom svårt att hejda mig när jag väl börjat med onyttigheterna.

Det är inte bara under storhelger som det blir så. Jag frossar även under vanliga helger. Eller ibland vardagskvällar, om jag är ledig dagen efter (skiftjobb). Men under storhelger märks det extra tydligt. Det är specialerbjudanden på godsaker till höger och vänster. Det bjuds på det ena och det andra när man hälsar på släkt och vänner. Självklart är man artig och tackar ja till pepparkakor, godis och allt vad det nu kan tänkas vara. Eller åtminstone gör jag det. Det finns ju faktiskt de som har otroligt bra karaktär och kan tänka till både en och två gånger när kakfatet åker fram. Jag önskar att jag tillhörde den kategorin. Jag vet ju hur man ska äta, och jag vet vad som är nyttigt och onyttigt. Varför är det så svårt att kontrollera impulserna? Varför kan jag inte säga nej till mig själv? Jag trodde faktiskt att jag hade bättre karaktär än så. Att jag inte skulle ge efter för frestelser hur lätt som helst.

Vi (maken och jag) har pratat om det här hemma, att vi måste dra ner på kvällsätandet. Vi är överens om det, men ändå fortsätter vi. Varför? Kanske för att det är lättillgängligt? Men vem är det som har köpt hem allting? Jo, det är ju vi själva! Och vi fortsätter med det. Det är svårt att bryta ett mönster som är så invant.

Jag har hört någonstans att man oftast ersätter ett beroende med ett annat. Gäller bara att hitta ett beroende som är hälsosamt och kan göra så att jag står emot frosseriet. För det gäller ju "bara" att få till en ny vana...

Heidi: Halvmarathonångest del 1

Med ungefär en månad (hjälp!) kvar till min halvmarathondebut, börjar vissa saker oroa mig mer och mer:

• Att få världens influensa nu och inte hinna träna tillräckligt innan loppet. 
• Tänk om jag egentligen har glömt att anmäla mig och väntar förgäves på nummerlappen?
• Vad händer om jag inte får ledigt från jobbet?
• Kommer jag att hitta någon som kan passa barnen den dagen? 
• Tänk om jag tar fel på dagen? 
• Eller försover mig?
• Vad ska jag ha på mig? 
• Tänk om det är stopp i trafiken på vägen dit? 
• Eller att jag åker vilse? 
• Visst var det i Stockholm??

Men just nu är nog största oron vädret. För tänk om det inte kommer någon vår alls? Det kanske snöar mer och mer och blir kallt och halt. Hur ska det då gå med träningen? För just nu snöar det igen. Och jag har ingen lust att springa min första halvmarathon i snöslask! 

Nåja, än så länge finns det tid till att både hitta barnvakt, kolla upp vägen och hoppas på bättre väder. Så min oro är inte särskilt stor. Ännu... 

Veckans utmaning v.11

Förra veckans utmaning var att unna oss något som inte hör till vanligheterna.
Vi lyckades faktiskt unna oss en gemensam dag på stan också! Det hör inte till vanligheterna nuförtiden. Anna jobbar mest kvällar, Heidi morgnar. Dessutom verkar vi jobba om varandra också. Så att vi lyckades hitta en dag som passade oss båda var ett under! Dagen bjöd både på shopping och kafélunch. Och självklart också en hel del skratt. Välbefinnande för själen helt enkelt!

Heidi: Jag hade planerat att jag skulle unna mig något speciellt den här veckan. Som någon god maträtt eller en ny sorts te, till exempel. Men så blev det inte. Istället blev det en annan sorts "unnande". Jag unnade mig själv en sjukdag. Nej, jag skolkade inte från jobbet bara för att vara hemma. Nej. Tvärtom. Jag stannade hemma när jag faktiskt var sjuk. Brukar man inte göra det då? kan man ju undra. Nej, inte jag. Inte om det "bara" är förkylning och lite feber kvällen innan. Normalt hasar jag mig till jobbet ändå, för jag klarar ju av jobbet. Det är oftast ingen större fara, brukar jag tänka. Men den här gången tänkte jag annorlunda. Jag tänkte att om jag stannar hemma och vilar kanske jag inte blir så sjuk, kanske jag kan kurera mig fortare. Så jag stannade hemma. Unnade mig själv att vila framför tv:n med en kopp te.
Nästa gång ska jag unna mig något roligare. Nytt nagellack, klänning, fotbehandling. Vad som helst, bara jag är frisk!

Anna: Det som verkligen kändes lyxigt den här veckan var friluftsdagen med Heidi. Att bara umgås och gå på stan tillsammans... Det behövde jag verkligen!
Jag tänkte att den här veckan blir ju enkel. Jag är nämligen väldigt bra på att shoppa lite för mycket när jag har pms, och första halvan av veckan var inte nådig på det planet! Kanske var det just för att det var riktigt jobbig pms den här gången som jag inte skämde bort mig så mycket.
Jag tänkte skriva att det som jag verkligen unnade mig, som jag sällan brukar göra, var en öl efter jobbet i torsdags. (Jag vill inte tjata om min pms, men here we go again... Den blir mycket värre när jag dricker alkohol, så jag dricker ingen alkohol alls två veckor varje månad och under de andra veckorna dricker jag väldigt begränsat. Nåt glas, inte mer. Om det inte är nåt väldigt speciellt.) Men nu inser jag att det inte är riktigt hela sanningen. Jag har tecknat en provprenumeration på en trädgårdstidning - för premiernas skull. Och jag har köpt olja till mitt torra hår. Inga stora saker, men sånt som sätter lite guldkant på vardagen.

Den här veckans utmaning blir att testa ett träningspass från Youtube. Välj fritt. Det kan till exempel vara styrketräning, yoga, core eller intervaller på crosstrainer. För lite extra utmaning så kan du gärna testa något som är helt nytt för dig.
Lycka till!

Anna: Transportlöpning

Om ni följer oss på Instagram kanske såg att jag la upp en bild igår eftermiddag. Det snöade för fullt här hemma, och jag hade tänkt transportlöpa från jobbet till tåget på söndagen. När jag vaknade i morse (av att sonen körde med sina brio-tåg i rummet intill. Älskar att han börjar leka när han vaknar före oss istället för att väcka oss!) låg ett vitt snötäcke över träd och gräsmattor, och det utlovades snöblandat regn på eftermiddagen. Ett kort ögonblick funderade jag på om jag kanske skulle ta bussen efter jobbet ändå, som jag brukar. Men å andra sidan visste jag inte när jag skulle få tid att springa annars. Och jag kunde ju ta med löparkläderna. Skulle det nu vara superslaskigt väder när jag slutade så kunde jag ta bussen, fast egentligen så ville jag ju springa. Helt ärligt så var jag inställd på att springa hela dagen. Det var aldrig aktuellt att ta bussen istället.
Jag slutade kl 16. Bussen brukar gå kl 16:17, det tar mindre än 15 minuter att åka till stationen, och därifrån skulle tåget gå kl 16:56. Det är med andra ord väldigt mycket väntetid från att jag slutar till att tåget går. Tid som man kan använda till nåt bättre - som att springa! Kl 16:10 var jag ombytt och klar och började bege mig mot tåget. Man springer på en gång- och cykelväg utmed Fyrisån in mot stan. Sommartid är det ganska många som rör sig längs stråket. Strax efter kl 16 en söndageftermiddag i mars när det duggregnar var det inte så många. Mötte några andra löpare och några pensionärer med hund. Benen var pigga, och uthålligheten var betydligt bättre än under förra veckan. Jag märkte redan i somras när jag cyklade att det är stor skillnad på hur mycket jag orkar beroende på var i menscykeln jag befinner mig. Det är ganska fascinerande hur mycket de där hormonerna styr...
Jag sprang där utmed ån och närmade mig centrum. Där rör sig mer folk, och att springa bland andra människor kändes... Inte alls märkligt! Jag struntade helt i om någon tittade. Jag var inne i min löparbubbla och var mest fascinerad över hur lätt det gick idag och plötsligt var jag framme vid stationen.
Det var ca 3,6 km att springa (fast jag visste faktiskt inte hur lång sträckan var när jag gav mig av. Jag visste att det var mindre än 5 km, men inte mer än så.), och jag hade ca 45 minuter på mig innan tåget gick. Kollade inte på klockan under tiden utan lyssnade på podd och lät benen jobba i behagligt tempo. Kl 16:43 klev jag på tåget. Gott om tid! Speciellt trött var jag inte heller. Drog ner dragkedjan på vindjackan och fleecevästen och konstaterade att jag lyckats ta på mig lagom mycket kläder dessutom. En riktigt lyckad löpartur.

Känner att det här kan jag absolut tänka mig att göra fler gånger! Den där tiden som brukar innebära så mycket tom väntetid kan jag mycket väl använda till ett kortare löppass istället. Då slipper jag dessutom ta av den begränsade tid jag har med familjen till ett eller flera träningspass varje vecka. Och att kliva in genom dörren när jag kommer hem alldeles endorfinrusig är mycket bättre än att komma hem trött och tråkig!