Heidi: En ny sorts egentid

Vad är det som händer här??

Jag har precis kommit hem från 2,5 timmars egentid på gymmet! Tänkte passa på att skriva ett inlägg direkt, för imorgon kommer jag att ha så mycket träningsvärk att jag kommer inte ens att orka fälla upp min lilla laptop!
Men vänta nu? Använde jag precis orden "jag" och "gymmet" i samma mening utan att kombinera det med "inte"? Ja, det gjorde jag! Vi tar det från början:

Sedan ett tag (1/2-1 år) tillbaka har jag pratat om att jag borde ta tag i styrketräningen. Innan jag hade barn och någonstans mellan graviditeterna tränade jag hyfsat regelbundet på gym. Det var långt innan jag upptäckte löpningen. Då tränade jag Bodypump som är en sorts förkoreograferad pass med bland annat skivstång och hantlar. Man kör igenom en muskelgrupp i taget under hela passet. Så efter en timme har hela kroppen fått sig en ordentlig genomkörare. För mig var det lagom koreograferat. Inga konstiga rörelser eller hopp och studs hit och dit, utan hyfsat enkla rörelser till musik.
Efter att vi flyttade till Knivsta har det inte blivit någon gymträning alls. Däremot upptäckte jag ju löpningen som jag, konstigt nog, fastnade för. Men hela tiden har jag haft i bakhuvudet tanken om att styrketräning skulle kunna göra min löpning så mycket bättre. Speciellt överkroppen, som ju inte får så mycket träning vid löpning.

Till slut kom jag på att det enda sättet att ta tag i styrketräningen är att, just det: ta tag i den. Ingen annan kommer att göra det åt mig. Det är helt och hållet mitt eget ansvar. För många är ju detta självklart, men uppenbarligen inte för latmasken i mig.
Till slut började livet skicka mig små tecken: 1. Jag insåg att jag flyttat tvärs över vägen från simhallen/gymmet. 2. Den lokala tidningen annonserade om gratis provapåträning på just det gymmet. Och 3. Någon ville sälja sitt gymkort (ja, på samma gym) på den lokala köp & säljsidan. Och just ja bonus: personen som sålde gymkortet bodde i mitt grannhus!
Istället för att ignorera dessa tecken, så tog jag dem till mig! Bokade in mig på två gratisträningspass den här veckan och köpte gymkortet av grannen! Hep, hep!

Så tillbaka till första stycket: Jag bokade in mig på gymmets styrkepass, som är inspirerad av bodypump. Första minuterna i salen undrade jag vad jag gjorde där. Uppvärmningen var liiiite för mycket hopp och studs för min smak. Kollade runt efter flyktvägar, men insåg att jag placerat mig längst bort från dörren, så jag hade inte kunnat smita ut obemärkt. Ungefär då slutade uppvärmningen och det var dags för träningen. Och då kändes det bra igen! Jag kände igen mig i mycket av rörelserna, trots att det var några år sedan sist. Biceps, triceps och axlar är fortfarande mina svagheter, så det var inget nytt. Däremot var det trevligt att upptäcka att benen orkar en hel del. Så löpningen har sina fördelar!

Efter träningspasset passade jag på att simma. Simning är också något som jag velat ta tag i igen. Simmade en del under året som jag bodde i Helsingfors "i min ungdom". Det är en skön form av träning. Både avkopplande och ansträngande på samma gång. Och eftersom jag verkligen behöver träna armar och axlar, så passar det ju extra bra. En hel timme simmade jag. Så skönt!
Så när jag i början skrev att jag inte kommer att kunna orka lyfta upp ens locket till min laptop, så var det inget överdrift! Just nu i skrivandets stund känns det bara skönt. Jag känner att hela kroppen har fått jobba. Men när ni läser detta, kommer mina armar att kunna göra lika mycket nytta som armarna på en Tyrannosaurus Rex... Får väl skaffa mig en personlig assistent tills dess...
Men jag välkomnar faktiskt träningsvärken! Det är en värk jag gärna "drabbas" av med jämna mellanrum! Och det hoppas jag att det blir mer av nu. Har ju tydligen ett gymkort att utnyttja också...

Och just ja, den där sista halvtimmen på gymmet tillbringade jag i bastun!