Efter nyår har jag fått nytt schema på jobbet. Från att bara jobba kvällspass (med möjlighet att träna på förmiddagar ibland) till att bara jobba morgon- eller mitt på dagen-pass.
Det här innebär ju lite pusslande när vi är två vuxna, arbetande personer i familjen som vill träna en del uthållighetsgrejer (= behöver en del tid) och ändå hinna umgås med varandra och barnen.
Nu har vi börjat planera våra träningstillfällen för att det ska funka i veckorna. Inte bara spontana styrkepass framför tv:n eller ett " Är det ok om du nattar barnen så kan jag ut och springa några kilometer/sitta på trainern?" Minst en kväll i veckan för oss vardera är bokad för träning. Utöver det helkvällspasset blir det kortare eftermiddagspass (och yoga eller snabba intervaller) och en och annan promenad.
Om vi inte "bokar" de kvällar/eftermiddagar vi vill träna blir det då och då krockar. Båda vill träna på samma tid, och eftersom latmasken tjatar på mig så låter jag ofta maken träna de gångerna. Han satsar ju på Vättern, klart att han ska få möjlighet. Jag har väldigt lätt att parkera mig med barnen de gångerna, men sen märker jag hur bristande tålamod, trötthet, pms och stel rygg blir resultatet av mitt icke tränande. Så vill jag ju inte ha det. Min träning kanske inte är målinriktad, men jag får inte att värdera min träning för mitt allmänna välbefinnande lägre för det. Det är något jag MÅSTE bli bättre på.
Sen brukar maken sticka iväg och simma före jobbet nån gång i veckan, och han är makalös på att komma sig för med att köra kortare styrkepass eller yoga med barnen busande runt sig medan jag jobbar. Själv brottas jag med den där latmasken just nu. Jag VET att jag mår bra av att röra på mig, jag tycker om känslan och ser fram emot att ta mig ut och springa... Men när träningspasset närmar sig så blir soffan väldigt bekväm, stickningen blir otroligt viktig och så släpper Netflix ALLA Star Trek-serier (utöver de tre andra serier jag kollar på just nu...) i samma veva. Då är det lätt att skjuta lite på löpningen. Om en stund. Eller kanske i morgon. Eller om ett par dagar. Nästa vecka? Nä, nu vill jag ta tag i det här med träning igen, och jag tänkte att om jag planerar in mina träningstillfällen i en kalender, en "riktig" papperskalener, så blir min plan mer tydlig. Står det "tisdag kväll, springa", då är det svårare att skjuta på det tänker jag mig. Om jag skrivit ner nåt så står det ju där, svart på vitt, och det blir mentalt lite svårare att smita ifrån.
Det här innebär ju lite pusslande när vi är två vuxna, arbetande personer i familjen som vill träna en del uthållighetsgrejer (= behöver en del tid) och ändå hinna umgås med varandra och barnen.
Nu har vi börjat planera våra träningstillfällen för att det ska funka i veckorna. Inte bara spontana styrkepass framför tv:n eller ett " Är det ok om du nattar barnen så kan jag ut och springa några kilometer/sitta på trainern?" Minst en kväll i veckan för oss vardera är bokad för träning. Utöver det helkvällspasset blir det kortare eftermiddagspass (och yoga eller snabba intervaller) och en och annan promenad.
Om vi inte "bokar" de kvällar/eftermiddagar vi vill träna blir det då och då krockar. Båda vill träna på samma tid, och eftersom latmasken tjatar på mig så låter jag ofta maken träna de gångerna. Han satsar ju på Vättern, klart att han ska få möjlighet. Jag har väldigt lätt att parkera mig med barnen de gångerna, men sen märker jag hur bristande tålamod, trötthet, pms och stel rygg blir resultatet av mitt icke tränande. Så vill jag ju inte ha det. Min träning kanske inte är målinriktad, men jag får inte att värdera min träning för mitt allmänna välbefinnande lägre för det. Det är något jag MÅSTE bli bättre på.
Sen brukar maken sticka iväg och simma före jobbet nån gång i veckan, och han är makalös på att komma sig för med att köra kortare styrkepass eller yoga med barnen busande runt sig medan jag jobbar. Själv brottas jag med den där latmasken just nu. Jag VET att jag mår bra av att röra på mig, jag tycker om känslan och ser fram emot att ta mig ut och springa... Men när träningspasset närmar sig så blir soffan väldigt bekväm, stickningen blir otroligt viktig och så släpper Netflix ALLA Star Trek-serier (utöver de tre andra serier jag kollar på just nu...) i samma veva. Då är det lätt att skjuta lite på löpningen. Om en stund. Eller kanske i morgon. Eller om ett par dagar. Nästa vecka? Nä, nu vill jag ta tag i det här med träning igen, och jag tänkte att om jag planerar in mina träningstillfällen i en kalender, en "riktig" papperskalener, så blir min plan mer tydlig. Står det "tisdag kväll, springa", då är det svårare att skjuta på det tänker jag mig. Om jag skrivit ner nåt så står det ju där, svart på vitt, och det blir mentalt lite svårare att smita ifrån.
Hur gör ni? Har ni en tydlig plan för er träning eller blir det mer spontant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar