Veckans utmaning v.8

Förra veckans utmaning gick ut på att göra tåhävningar i samband med tandborstning. En enkel övning som inte kräver träningskläder eller så mycket planering. Borde ju vara lätt att genomföra, eller?

Vi båda upptäckte att det var svårt att komma ihåg att göra tåhävningarna. Flera gånger kom vi på det precis i slutet av tandborstningen. Så det är nog en vana som måste nötas in lite mer. Alternativt får vi sätta upp en lapp som påminnelse!

Nästa veckas utmaning blir också en form av vardagsträning eller smygträning. Nu ska vi ta trappan hela veckan. Och rulltrappan räknas bara om den är avstängd!

Iform hade nyligen en artikel om just fördelarna med att ta trappan, ifall någon behöver lite extra motivation. 

Har ni instagram, får ni gärna bidra med lite snygga trappbilder under taggen  #tjejensomhatadegympautmaning. 

Anna: Mot vårruset!

Som jag skrev för ett tag sen så har Heidi fått mig att överväga att springa Vårruset med henne i slutet av maj. Och jag som inte alls lockas av lopp, tvärtom, är nu faktiskt ganska peppad på att ge det en chans. Fem kilometer överlever jag. Och om jag nu faktiskt ska satsa på ett lopp är väl det en anledning att köpa nya, fina löparkläder under våren? Och riktiga löparskor i lagom god tid så fötterna hinner vänja sig.

Under de senaste veckorna har jag lyssnat igenom alla hittills utkomna avsnitt av Träningspodden och blivit peppad. Jag gillar hur Jessica och Lofsan diskuterar och pratar. Som vanliga dödliga! Visst, båda springer maraton och är i hur bra form som helst, men jag känner mig inte förminskad på nåt vis, trots att jag nyligen börjat springa och väl inte riktigt vill kalla mig för löpare än. Jag gillar tonen i podden, och det gjorde att jag gick och köpte Stora löparboken för kvinnor för att få lite tips och mer inspiration. För nu vill jag komma igång igen! Jag vill få upp konditionen och få starkare, uthålligare ben till sommarens cykling (man använder andra muskler, men att röra på sig är alltid bra tänker jag) och fjällvandringar.

Så idag började jag. Första passet på bokens 5 km-träningsprogram. Ut i februarisolen och spring snabba intervaller! Inget långt pass, men visst känner jag att konditionen inte är vad den borde vara. Jag orkar gå långt, men nu vill jag orka springa också! Så vi får väl se. Kanske orkar jag springa de där fem kilometrarna om fem veckor. Jag hoppas det.

Heidi: Löpning på hög höjd

Minns ni den där trappan som jag skrev om häromdagen? Den jag lovade att ta mig uppför hela vägen? Den kan slänga sig i väggen! Nu har jag klättrat! Igår tog jag en ny runda. Hade tänkt att jag skulle till just den där trappan, men helt plötsligt uppenbarade sig en annan trappa till höger om mig. Eftersom jag ville veta vart den ledde, följde jag några norska pensionärer uppför trappan. Trappan tog slut vid en väg. Vägen fortsatte till ett hotell. Jag skulle precis vända om när jag såg att pensionärerna inte alls skulle till hotellet, utan de vek av strax innan. Där gick det visst en stig. Så jag följde efter. Det beslutet ångrade jag verkligen inte! Det började med en rejäl klättring uppför "backen" eller vad vi ska kalla den. Men det var värt det! Vilken utsikt! Och vilken träning för benmusklerna!

Den här vägen ser väl inte så brant ut...

...här är vägen åt andra hållet. (ja, jag har klättrat hela vägen upp...)

Högt upp. Vårt hotell ligger typ i mitten av bilden, längst ner mot vattnet.

Idag var jag tvungen att klättra uppför samma berg igen. Väl uppe där tittade jag på kullen mittemot (den som syns på bilden här ovan) och kände att jag bara måste upp dit. Sagt och gjort!!

Först blev det klättring. Bokstavligen.

Första biten var svårast, för det var klättring! Och mina skor är inte riktigt anpassade för annat är typ asfalt. Men efter den första biten var det faktiskt riktigt bra terräng.

Utsikten var fantastisk!

Bakom den lilla kullen i mitten ligger vårat hotell.

Bjuder på en selfie också.

Nu ska jag ner till poolen och ge armarna en omgång också, de ska inte tro att de är på semester bara för att benen har fått jobba så mycket!

Anna: Februari när det är som bäst!

  

Som jag har längtat! Gott om tid, perfekt väder, ett nytt inspirerande poddavsnitt. Det var  bara att snöra på sig skorna och ge sig ut och springa efter att jag lämnat barnen på förskolan idag. 

Jag riktigt njöt av den raska uppvärmningspromenaden och vetskapen om att jag hade närmare åtta kilometer framför mig. Jag hade inte planerat att springa hela sträckan, så bra är jag inte, och det har blivit väldgt glest mellan löppassen sen i mitten av december. Men ändå.  Åtta kilometer. Bara jag, vägen och så Jessica och Lofsan i öronen, som pratade just om lustfylld löpning i senaste avsnittet av träningspodden. 

 

 

Visst kändes det att jag absolut inte är i nån bra form när det gäller min löpning, men lustfylllt var det. Ja, det var jobbigt, jag gick mycket idag. Men jag njöt, och det är det som är det viktiga för mig. Jag hoppas att jag innan midsommar kan springa större delen av den här sträckan. Då är det dessutom en bra bit in på cykelsäsongen, så jag kommer troligen att prioritera cykeln. Eller cyklarna.

Men just nu ligger mitt fokus när det gäller träning på löpning, lite styrka och då  och då lite yoga.

 

Hittills har jag bara sprungit i spåret. Att springa längs med vägar har känts lite läskigt, som om jag då har ett annat krav på mig att prestera. Det är ju bara "riktiga löpare" som springer längs med trafikerade vägar, jag klär ju bara ut mig till en löpare. Eller en riktigt bra dag är jag en cyklist som springer ibland. Men med tanke på vädret misstänkte jag att spåret skulle vara isigt/blött/ojämnt och halt underlag, så jag tog mod till mig och sprang längs den åtta km-slinga som Heidi och jag stavgick för nån vecka sen. Idag var det dock lite varmare, soligare och mycket mindre halt. 

Februari visade sig från sin bästa sida och när jag kom ut på en större väg var vägbanan helt snöfri och blänkte av smältvatten. Det plaskade lätt under skosulorna och solen värmde på kinderna. Tänk om alla löpturer kunde få vara så här!

Hög på endorfiner ska jag nu fixa en lätt lunch, dricka upp min smoothie (morotsjuice, apelsin, frysta jordgubbar, chiafrön och som alltid ingefära och lime) och ta en välbehövlig dusch. Sen är jag redo för en kort men intensiv arbetsdag.

 

Veckans utmaning v.7

I dagens moderna samhälle är det lätt att hålla kontakten med varandra via e-mejl, Facebook, sms, WhatsApp, Twitter, Skype och andra liknande tjänster. Samtidigt kanske många av oss har blivit lite lata och bekväma; vi väljer att skicka ett mejl eller ett sms istället för att ringa ett samtal och faktiskt prata med personen i fråga. Sedan har vi kategorin av människor som inte använder sig av den moderna teknologin på samma sätt som vi andra kanske gör.

Veckans utmaning var därför att faktiskt ringa till någon som du inte har pratat med på länge.

Heidi: Jag är överhuvudtaget dålig på att ringa till folk. Brukar kännas lättare att sms:a eller mejla. Men jag brukade alltid någon gång, dock alldeles för sällan, ringa mina farföräldrar. De tillhör kategorin som visserligen har mobiltelefon, men använder den till att faktiskt ringa med. 

I höstas gick min pappa bort väldigt hastigt. Det var en svår period för oss alla, men särskilt tungt för min farmor. Eftersom farmor och farfar bor i Finland, kan jag inte besöka dem så ofta. Så jag lovade mig själv att ringa till dem oftare i fortsättningen. Under hösten ringde jag till dem ungefär en gång i veckan. Men efter jul har jag tyvärr inte ringt dem alls. Jag har tänkt på det ofta, men då har det varit så sent på kvällen eller något annat som kom emellan. Det dåliga samvetet har vuxit under tiden som gått.

Så den här veckans utmaning var lite av en spark i rätt riktning för mig. Jag ringde farmor i tisdags. Hon blev väldigt glad, som hon alltid blir. Jag vet att hon inte vågar ringa hit, ifall det skulle vara någon svenskspråkig som svarade (och ändå har jag förklarat att ingen annan svarar i min mobil än jag). Och jag vet också att vår lilla pratstund betyder mycket för henne. Och lika mycket betyder den för mig. Jag har tillbringat många somrar hos dem i min barndom och ungdom. Det finns många glada minnen från den gångna tiden. Nu är farmor och farfar över 80 år. Än så länge mår de bra. Men de kommer inte att finnas kvar för evigt. Så jag passar på att prata med dem så ofta det bara går. För jag vill inte plågas av "jag borde ha ringt dem oftare" -tankarna.

Anna: Jag är också extremt dålig på att ringa till folk. Till mamma är ett undantag, henne ringer jag ofta på väg hem från  jobbet.

Även jag har äldre släktingar som jag har pinsamt låg regelbundenhet i kontakten till. Så den här helgen tog jag tag i mitt dåliga samvete och ringde till min mormor. Jag har inte pratat med henne sen i julas, så nu kände jag att det var dags att ringa. Hon blir alltid väldigt glad när man ringer, men långa samtal blir det inte. Fyra-fem minuter är ett jättelångt samtal med henne.

Nästa vecka blir det ett annat tema på utmaningen. Anna lyssnade på Träningspodden och fick inspiration av nåt som PT:n Lofsan nämnde.

Tid till träning är till och från svårt att hitta, men det finns många små övningar man kan smyga in i vardagen som kan göra en jätteskillnad.

Den här veckan blir utmaningen att göra tåhävningar när man borstar tänderna.

Heidi ska springa Göteborgsvarvet som ni vet, och Anna vill ta tag i sin löpning nu innan landsvägssäsongen drar igång. Att göra tåhävningar två minuter morgon och kväll stärker fotlederna, och de flesta löpare behöver starkare fotleder för att bli stabilare och minska skaderisken. Och övningen tar ingen extra tid, man behöver inte byta om eller duscha efter. 

Tåhävningar, nu kör vi!

Heidi: Träning på Gran Canaria

A blog with a view

Nu är jag på Gran Canaria! På en typisk svensk chartersemester! Innan resan såg jag fram emot att kunna springa i t-shirt på torra vägar och runt +20 grader. Jag hade planerat att jag skulle simma längder i poolen som har utsikt mot havet. Det skulle bli så skönt! Jag hade inte planerat för att jag skulle börja hosta. Verkligen inte. Det är inte alls roligt. Men hellre hostar jag i t-shirt och kjol i +20 grader, än i fleecetröja i snöslask.

Behovet att komma ut och röra på sig tog övertaget idag, så jag tog mig ut. Tänkte att jag åtminstone kan ta en rask promenad. Vädret var helt perfekt. Lagom varmt och solig och med en mild vind. Och vägarna helt torra. Så jag kunde inte låta bli att springa lite... Inte så mycket, men åtminstone så jag fick känna på löpsteget. Hostan är fortfarande jobbig. Det blev ingen långa runda, men många höjdmeter blev det nog.

Trappträning. Det här är bara halva trappan, en dag ska jag springa hela!

Utsikten efter den där halva trappan. (vårt hotell är det som syns i mitten ut mot vattnet)

Såg ett antal cyklister också på stora vägen. De såg också ut att njuta av det sköna, milda vädret. Såg däremot ingen annan löpare idag, men har sett till dem tidigare under helgen, så de existerar nog även i den här delen av världen.

Och förresten, det finns ingen snö i den här delen av ön (har sett nyheterna om snö på Gran Canaria). Just nu är det +19 och sol. Ha det så gott i Sverige (eller var ni nu är), jag återkommer från poolkanten!

Anna: Friskvård på jobbet

Större delen av mitt vuxna liv, fram till för ett år sen ungefär, har jag varit totalt ointresserad av hur min arbetsplats uppmuntrar friskvård. Om jag vill röra på mig, då vill jag bestämma hur och när själv. Det står jag fast vid. Men i och med mitt nyväckta träningsintresse har jag börjat kika lite nyfiket på vad min arbetsgivare egentligen erbjuder.  Tyvärr gäller vårt friskvårdsavtal bara på olika träningskort och behandlingar, då vi får olika stor rabatt beroende på vilken summa det handlar om. Jag vill inte träna i träningslokaler bland andra och jag tycker inte om när okända människor tar på mig, så massage är inte heller så intressant. Jag vet, jag är knäpp.
Efter nyår blev det dock lite förändringar, och vi har fått en del förmåner på andra plan än bara faktiska träningsavgifter. Utöver de här rabatterade träningskorten så får vi även rabatt på en del internetbutiker, varav en del säljer träningskläder. Yay! Äntligen något jag känner att jag kan ha glädje av.
Vi får även rabatt på vissa kost-appar och liknande. Helst hade jag önskat att man kunde få pengar tillbaka när man köper träningskläder eller -redskap. Skulle ju inte tacka nej till halva priset på en cykelhjälm, mtb-skor eller ett par riktigt bra bibs. Eller bra löparskor för den delen! Men vi HAR i alla fall ett friskvårdsavtal, och rabatten på nån internetbutik kan jag mycket väl tänka mig att utnyttja.