Styrketräning.
Det är något kusligt med ordet. Jag får genast en massa bilder i mitt huvud. Bilder som man ser ibland på diverse instagramflöden eller facebook. Pretentiösa svettiga gymselfies med platta magar och spända biceps inklämda i minimala toppar så att vi verkligen inte ska missa de välformade musklerna. Man kan ju få prestationsångest av mindre! Nu vet jag ju att det enda sättet för mig att få en så platt mage är via photoshop, så riktigt så höga förväntningar har jag inte. Man måste ju ändå vara realistisk.
Men tillbaka till verkligheten. Eftersom jag oftast springer, så tränar jag ju benen mest. Jag försöker lägga in terränglöpning till mina pass under veckan. På så sätt får mina ben lite mer varierad träning istället för att bara springa i bekvämt plattmark. Men den övriga kroppen får inte lika allsidig träning. Visst tränas ju coremuskulaturen lite vid löpning också, men jag vet att jag skulle må bättre av att lägga in mer specifik coreträning. Samma gäller armar och axlar. De är alldeles för klena.
Så ja, styrketräning är lösningen. Men det är ju så förbenat tråkigt! Jag vill inte träna på gym. En gång i tiden gjorde jag det, hör och häpna! Men det var aldrig roligt, mest bara nödvändigt ont.
Så hemmaträning är det jag får satsa på. Jag har hantlar, gummiband, matta och gymboll. Bara att sätta igång!
Men nej. Jag har gjort lite halvhjärtade försök till övningar framför tv:n, för att distrahera mig från de monotona, tråkiga övningarna. Och de få gånger som jag har övervägt att köra ett riktigt styrkepass, har det slutat med att jag sticker ut och springer istället. Eller ställer mig på crosstrainern. För det är mycket roligare än att lyfta tunga saker eller göra situpser eller plankan.
Samtidigt vet jag att jag kommer att bli snabbare och smidigare i min löpning bara jag kommer igång med styrketräningen. Men ändå händer det inget. Så nu krävs drastiska åtgärder. Första steget är att nu officiellt annonsera att jag kommer att börja med styrketräning i någon form! (För om man läser det på internet, så måste det ju vara sant, eller hur...?) Nästa steg är att hitta någon form av styrketräning som är roligt. Helst lika roligt som löpning (haha! Lycka till!). Kom gärna med förslag, för annars kan det bli ett mission impossible. Det tredje steget blir också svårt: att göra det till en vana.
Så vi kan väl kalla det här för Heidis styrketräningsutmaning? Eller mission impossible funkar nog lika bra... Men målet är alltså att komma igång med regelbunden styrketräning, minst en gång i veckan.
Jag lovar inget. Jo förresten, en sak lovar jag: ni kommer aldrig att se en svettig gymselfie från mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar