Veckans utmaning v. 15

En fysisk vecka hade vi tänkt att det skulle bli den här gången. Tre träningspass skulle klämmas in mellan familj, jobb, vab och semesterresa. Och två av dessa skulle vara konditionspass.
Tre träningspass på en vecka känns som nån sorts medelvärde för många, så det var ändå inte nån jätteutmaning. Egentligen. Eller?

Anna: Tre pass skulle ju vara lugnt att hinna med! Jag körde min första cykelrunda för säsongen på tisdagen. Tänkte ta en till på fredagen eftersom jag hade skapligt med tid när jag lämnat barnen på förskola innan jag måste till jobbet, och så brukar jag ju transportspringa till tåget efter jobbet på helgen.
Men som så många gånger tidigare så kom livet emellan.
Cykel på tisdag som sagt. Vab på onsdagen med en hostig dotter. Sen blev det en backig barnvagnspromenad på fem km tillsammans med barnen (sonen cyklade) på torsdagen. Och på fredagen tänkte jag cykla. MEN. Vaknade 6:10 av ett sms från jobbet. Sjuka kollegor, kunde jag börja tidigare idag? Så ingen cykling... Men springa i helgen då? Nja, vaknade med halsont på lördagen och nu i skrivandets stund (söndag kväll) känns det att en förkylning bara väntar på att bryta ut. Så ingen löpning. Har däremot kört några spontana yoga-övningar, iklädd jeans, i omklädningsrummet på jobbet innan jag börjat mina pass nu i helgen. Inte så fysiskt ansträngande, men för att väcka kroppen och mjuka upp en stel rygg lite.
Så har jag klarat utmaningen? Nja, skulle väl ge mig själv ett knappt godkänt. En cykeltur, en promenad och några yoga-övningar blev mitt slutresultat.

Heidi: Nu tjatar jag om den där havmaran igen, men den närmar sig med stormsteg vare sig jag vill eller inte. Så tre träningspass var en perfekt utmaning! 

Eftersom jag jobbar mycket och skulle på semester på torsdag, så gick jag hårt ut redan på måndag. Jag srang hem från jobbet. En lite lagom lång tur på 20 km. 

Löparkläderna fick följa med på semester, för jag hade även bestämt mig för att springa i Madrid. 

Sprang en tur på nästan 7 km på fredagen och en på ca 5,5 km på lördagen. Mer om löpningen i Madrid kan ni läsa om i gårdagens inlägg. 

Så för min del blev det tre träningspass under förra veckan och alla tre råkade bli konditionspass.

Casa del Campo med massor av fina löparstigar 

Den här veckan satsar vi på en repris av en tidigare utmaning: Testa ett nytt recept. Varmrätt eller efterrätt eller något att baka. 

Heidi: Hurtig i Madrid

Jag är i Madrid. 

Tog en kort semester med några kompisar. En ganska typisk cityweekend med god mat, dryck, shopping och långa promenader runt stan. 

Men den här gången hade S och jag bestämt att vi även skulle springa minst en runda. Vi packade med löparkläder. Och har man en gång packat med dom, måste man ju använda dom. 

Sagt och gjort, på fredag åkte vi alla med linbana över till Casa del Campo, ett stort grönområde i utkanten av Madrid. Enligt kartan skulle det vara ca 5 km tillbaka till vår lägenhet, en lagom lång runda. Det vi inte riktigt hade räknat med var det att det är ganska så kuperat i Madrid... 

Löpturen började riktigt skönt neråt (när vi hade kommit på att vi sprang nästan en kilometer åt fel håll och äntligen hade vett att vända tillbaka). Fina små vägar och lummiga stigar. 

Sedan kom vi ner till de mer trafikerade delarna av Madrid. Notera ordet ner, det betyder att det blir upp sen... Lååååååååång backe. Förbi lägenheten där vi bodde för ett år sedan. Men backen var mycket längre och brantare i år. Garanterat. Det är vi båda överens om. Men vi lyckades ta oss fram till lägenheten till slut. Det var en riktigt skön löprunda allt som allt. +23 grader och sol. Skönt!

Med teleferico till Casa del Campo

Fina stigar i Casa del Campo

Bra. Nu har jag lyckats springa i Madrid. Bra jobbat Heidi! Precis som jag hade planerat. Nu blir det semester resten av tiden! 

Lördag morgon, S har redan klätt på sig löparkläderna innan jag ens har hunnit öppna ögonen. Hon kikar upp i loftsängen där jag försöker gömma mig under täcket. "Skulle du med, eller?" frågar hon. Fan. Jag kan inte banga. Det är ju jag som har tjatat om att packa med löparkläder och springa i Madrid. Jag måste ju klä på mig och gå ut. Sagt och gjort (igen), ut kom vi. Denna gång sprang vi till Retiroparken. Där var vi i gott sällskap, många som var på en morgonrunda. Luften var sval och frisk efter nattens regn. När vi kom ut från parken, började det droppa lite. Så vi sprang på och hoppades att vi skulle hinna före regnet. Och nu blev det en lååååååååång uppförsbacke igen... Längre backe... Nu behöver jag gå... Promenera. Nu... Mitt i backen står ett gäng italienska ungdomar och hejar och tjoar och applåderar när vi springer förbi. Fan. Nu kan vi ju inte gå... Flåsar vidare uppför backen som Gud glömde. Och till slut. Till slut kommer vi fram till vår lägenhet! Precis innan regnet öser ner!

Retiroparken

Den japanska delen av Retiroparken

Det här var i princip första gången som jag springer tillsammans med någon annan (lopp räknas inte). Har sprungit en gång med min man. Jag brukar ju gilla att springa själv, men det var faktiskt riktigt kul att springa tillsammans med någon. Vi hade dessutom hyfsat samma tempo. S vill gärna springa hela tiden, medan jag gärna går lite då och då. Så hon fick mig att hålla igång och springa mycket längre än jag brukar innan latmasken sätter krokben på mig och tvingar mig att promenera några steg. Och jag fick henne att gå några steg ibland utan att hon behövde känna att löprundan var förstörd bara för att hon går några steg. Så vi kanske kommer att springa tillsammans fler gånger. 

Anna: Lata ungdomar?

För några inlägg sen skrev vi en hyllning till Kalle Zackari Wahlström och hans engagemang när det gäller att få barn och ungdomar att röra på sig mer. Jag tänkte fortsätta det här inlägget i samma riktning. I det senaste avsnittet av Gympaläraren pratade han bland annat om vilket inflytande vi föräldrar har. Barnen gör ju som bekant inte som vi säger utan som vi gör, det har jag själv märkt många gånger. Om vi föräldrar inte kan lägga ifrån oss smartphones eller plattor, varför skulle barnen då lyssna när vi säger åt dem att stänga av och gå ut och leka istället?
Jag och maken pratade lite om det här. Nu har våra barn inte riktigt kommit på att man kan tjata om att få spela än, dottern på 20 månader leker med mitt skärmlås på telefonen ibland och det är det enda hon gör på skärmar än så länge. Den femåriga sonen spelar då och då, men inte speciellt ofta. Vi vet dock att det är en begränsad tid innan de börjar tjata om egna plattor. Hur gör vi då för att få dem att släppa taget och gå ut istället?
Vi har försökt göra ganska mycket utflykter i naturen. Ibland för att plocka bär, ibland för att grilla korv och ibland bara för att... Tja, vi trivs utomhus helt enkelt. Vi känner att vi ger barnen en bra värdegrund när det gäller natur, miljö och även hälsa. Att det är mysigt och spännande att upptäcka skogen där vi bor. Och samtidigt rör man på sig och lär sig massor om olika växter och djur! Vi tittar på olika bajs eller kottar nån har tuggat på och funderar på vad för djur som varit där. Jo, det kan vara så att våra barn har en fågelskådare och en blomnörd som föräldrar...

Jag läste ett Twitter-inlägg nyss om att hälften av alla bilresor i Sverige är under två km. Det var det som fick tankarna att börja snurra och det här inlägget började ta form. Hälften av alla bilresor... Det är sjukt mycket! Visst, en del av resorna är motiverade trots att de är korta, men långt ifrån alla. Och barn kör inte bil. Vuxna kör bil. Och om vuxna kör bil så onödigt korta sträckor - som många gånger kunde bytts mot en promenad eller cykeltur (det tar drygt 10 minuter att gå en kilometer.), vad visar vi då våra barn när det gäller den där gratis vardagsmotionen?

Usch, det känns som om jag slänger pekpinnar åt alla håll nu. Men jag är långt ifrån perfekt. Visst låter jag barnen se på tv för att jag är för lat för att klä på oss fem lager kläder. Jag sätter mig helst på en bänk med en kopp kaffe istället för att leka med barnen i sandlådan. Och fingrar på telefonen. Delar av det här inlägget skriver jag på telefonen när jag "leker" med barnen.
Jag tror vi alla kan förbättra oss och bli bättre förebilder när det gäller vardagsmotion. Man behöver inte dra med barnen på gym eller idrottsträningar. Gå eller cykla när man bara ska handla lite och affären ligger ett stenkast bort. 10 kg tar man lätt i en ryggsäck om man vill slippa bära kassar.
Så om inte för din egen skull, så för barnens skull ber jag alla att då och då välja andra transportmedel än bil om sträckan bara är en eller ett par kilometer. Det kommer alla att tjäna på!

Anna: Läsning för nördar

Under 2013 tog mitt cykelintresse fart på allvar. Jag hade kollat på stora delar av Tour de France, börjat lära mig namnen på de mest utmärkande cyklisterna och kände igen dräkterna på alla World tour-stall. Maken hade ägnat mycket mer tid åt sin egen cykling än på många år eftersom vi flyttat till radhus (lättare att ta sig ut än när man bör högst upp i hyreshus onekligen!) och gått med i den mycket aktiva lokala cykelklubben. Under hösten började jag fundera på om jag inte skulle börja cykla jag med, och som alltid med nya intressen så tjatade jag säkert hål i huvudet på mina nära och kära.

Den julen fick jag en bok av maken i julklapp. Mest på skoj och nog skrattade jag när jag gick den här tegelstenen i handen.

727 sidor läsning om Tour de France, skriven av dansken Joakim Jacobsen. Galenskaper, heroiska insatser och en hel del droger och andra prestationshöjande substanser, både fullt tillåtna och olagliga. Länge förväntades cyklisterna vara fullproppade med bl a amfetamin. Etapperna var helt enkelt så tuffa att man knappt skulle kunna genomföra dem utan att dopa sig.

I slutet av boken finns listor med segrare, alla som vunnit olika tröjor och en massa annat spännande för oss nördar.

Först skrattade jag som sagt åt boken och hade inte en tanke på att faktiskt läsa den. Men redan någon dag senare satt jag i svärföräldrarnas soffa och läste om hur Henri Desrange styrde loppet utveckling med järnhand i början av 1900-talet.

Boken är riktigt välskriven, men man bör nog i alla fall ha ett litet cykelintresse och sett några etapper av Tour de France för att uppskatta den. Det är väldigt många namn på cyklister, journalister, sportdirektörer och andra inblandade, men det är inte så många man behöver hålla reda på i taget. Boken beskriver nämligen mer eller mindre kortfattat ALLA Tourer som körts 1903-2013. 

Riktig nördläsning, jag hade aldrig kunnat föreställa mig att JAG skulle läsa en bok om idrott från pärm till pärm. Och det tog sin lilla tid. Men det var njutning hela tiden.

Heidi: After work -löpning

Nu är det mindre än två veckor kvar till Women's Health halvmarathon. Jag har bara sprungit ett riktigt långpass en gång (den på 18 km), så ett till innan loppet skulle vara idealiskt. Problemet är att jag jobbar mycket nu och imorgon åker jag på semester (igen). Och nästa vecka är loppveckan, så då bör man kanske inte köra några långpass. Vad göra?

Lösningen blev lite halvimpulsiv. Jag sprang hem från jobbet i förrgår. Tanken på att göra det någon gång hade slagit mig tidigare. Jag hade mätt sträckan (ca 20 km) och konstaterat att det skulle vara en bra distans under träningen till halvmarathon. Jag hade ju till och med köpt en löparryggsäck och testat att uniformen får plats.
Så i söndags bestämde jag mig. Packade väskan med löparkläder och planerade in matintag under dagen.

Måndag eftermiddag bytte jag alltså om och spände fast ryggsäcken på ryggen och steg ut i solen på terminal 5 på Arlanda. Varmt och skönt! T-shirt på för första gången den här säsongen! Underbart! Började med att promenera till terminal 2 innan jag startade Runkeeper och började springa. 

Jag hann inte många meter innan jag började ångra mig redan. Ryggsäcken kändes konstig (aldrig sprungit med ryggsäck innan), stegen tunga (stått och jobbat sedan kl 05.00) och vattenflaskan skumpade hörbart. Uppe vid fraktterminalerna grävde jag fram hörlurarna och startade en av mina spellistor med musik för löpning på Spotify. Jag valde den finska löparlistan, gjord för att ta till när jag behöver lite sisu i löpningen, när det känns extra tungt. Och det hjälpte. Jag koncentrerade mig på musiken istället för ljudet av vattenflaskan eller de tunga stegen.

Jag sprang under inflygningen till Arlanda. Såg några plan landa. Alltid lika häftigt.

Första delmålet var Märsta. Därifrån kan jag ta tåget hem om det skulle krisa. Det gjorde det inte, så jag fortsatte mot Odensala. Vid Odensala kyrka tog jag av mig ryggsäck och väst (svettigt!!) och tog en kort vattenpaus i gräset. Odensala är ungefär halvvägs och därifrån har jag ju sprungit hem en gång tidigare, så det var en bekant väg.

Efter totalt 2h 30 min var jag i Knivsta. Det blev löpning blandat med gång, skönast så. Jag var mest trött i benen. Men vilken skön känsla att faktiskt ha sprungit sträckan Arlanda-Knivsta! Det var ett av mina träningsmål för i år!

Nu känns det som att jag är ett steg närmare halvmarathon. Nästa vecka blir det kortare löppass. Men innan dess ska jag njuta av ett par dagars semester. Jag åker nämligen till Madrid ikväll. Kanske blir det en liten löptur där? Vem vet...

Anna: Säsongpremiär

Jag har varit sugen länge, men idag fanns det äntligen både tid och väder som lämpade sig för premiärturen. I helgen roade sig hela familjen (nå ja, den 20 månader gamla dottern sov middag...) med att putsa, smörja och skruva på cyklarna. Jag gjorde ren och smorde in drivlinan (kedjan, alla kugghjul och sånt), kollade däcken och sånt. Hade tänkt ge mig ut en sväng på eftermiddagen, men tiden rann iväg, och så började det regna. Men idag så! Lämnade barnen på förskolorna, handlade lite i väntan på att temperaturen skulle stiga några grader till.
Gick hem och bytte om.

En testrunda på ca 2 mil, mest för att känna hur kroppen och cykeln mådde. Jag hade inte glömt hur man växlar, hur man klickar i och ur pedaler eller nåt annat viktigt. Däremot kände jag mig säkrare på knagglig asfalt än jag gjorde för ett år sen, trots att det är flera månader sen jag cyklade senast. Rumpan var nog mest ovan, men den vänjer sig fort. Det är lite tunnare pad (rumpvadering) i de här bibsen (cykelbyxorna), men jag ska testa att byta sadel. Vi har en damsadel liggande som satt på makens Trek Domane när han köpte den. Ska testa den sen tänkte jag.

 Härligt vårväder, solsken och ingen vind att tala om. Vårgrönskan har inte riktigt kommit igång, men i dikena blommade både tussilago, blåsippor och på soliga ställen vitsippor. Inte många andra cyklister ute, såg en man på en riktigt fin Bianchi men annars var det bara bilar, och några stavgångare inne i samhället.
Jag hade nog bara kommit två-tre kilometer när endorfinerna började flöda och jag kände hur mycket jag saknat cyklingen under vintern.

De dagar jag börjar jobba lite senare på eftermiddagarna och det är sånt här väder vet jag vad jag ska göra de närmaste månaderna. Uthålligheten har absolut minskat under vintern, men de tär klart att jag brände en del energi i onödan de där första två-tre kilometrarna. Kände mig lite som en kalv på grönbete och trampade på för allt jag var värd i ren iver. Det kanske hade varit en bra idé att låta kroppen bli varm först, men det gick liksom inte att låta bli...

Veckans utmaning v.14

Förra veckans utmaning var att testa en ny frukt eller grönsak. Hur har det gått?

Heidi: Jag passade på att köpa hem en exotisk frukt som jag har sett många gånger i affären, men inte riktigt vetat vad det är eller hur man äter den; en kiwano.

Eftersom jag inte hade någon aning om vad det egentligen är, så googlade jag. Jag lärde mig att det är en släkting till gurkan och kallas ibland för "African horned melon".
Utmanade hela familjen i att smaka lite. Vi konstaterade att konsistensen var som passionsfrukt och smaken som en blandning mellan kivi och gurka. Inte så söt, men fräsch.

Reaktionerna och entusiasmen var blandad. Maken och sonen var inte överförtjusta, medan dottern tog den andra halvan och försvann till vardagsrummet för att äta den vid tv:n. Jag tyckte att det var gott. Men kanske passar mer som en ätbar dekoration till efterrätten än som ensamfrukt på fruktstunden.

Anna: Bara det att faktiskt laga mat blev något av en utmaning den här veckan. Jag gillar att laga mat. Inte alltid jätteavancerat, men att skära, hacka, fräsa och blanda ihop saker är väldigt avkopplande. Så länge jag inte här hungriga eller "hjälpsamma" barn runt benen i köket.

Senaste veckan har jag jobbar mycket, och jag kan ärligt säga att den mat jag lagt ner mest tid på var den jag lagade tillsammans med några andra på ett event/utbildning jag var på via jobbet. Men nånting nytt har jag testat, sen är det kanske mer en gryn/fröblandning än grönsak, men det kommer från växtriket i alla fall! Kokade en mix av quinoa, amarant, hirs och bovete att ha till ugnsbakad lax och ratatouille i matlådan tidigare i veckan. Kanske ingen jättesmakskillnad mot ren quinoa, men inte alls tokigt! Började genast fundera på hur man kan använda blandningen i matiga sallader, bönbiffar eller andra grönsaksbiffar.

Nu börjar våren och vårvädret komma hit på allvar. Hur vore det med en fysisk utmaning igen? Under veckan ska vi fixa tre träningspass, minst två av dessa ska vara konditionspass. 

Kör hårt, och glöm inte #tjejensomhatadegympautmaning på instagram!