Jag har varit sugen länge, men idag fanns det äntligen både tid och väder som lämpade sig för premiärturen. I helgen roade sig hela familjen (nå ja, den 20 månader gamla dottern sov middag...) med att putsa, smörja och skruva på cyklarna. Jag gjorde ren och smorde in drivlinan (kedjan, alla kugghjul och sånt), kollade däcken och sånt. Hade tänkt ge mig ut en sväng på eftermiddagen, men tiden rann iväg, och så började det regna. Men idag så! Lämnade barnen på förskolorna, handlade lite i väntan på att temperaturen skulle stiga några grader till.
Gick hem och bytte om.
En testrunda på ca 2 mil, mest för att känna hur kroppen och cykeln mådde. Jag hade inte glömt hur man växlar, hur man klickar i och ur pedaler eller nåt annat viktigt. Däremot kände jag mig säkrare på knagglig asfalt än jag gjorde för ett år sen, trots att det är flera månader sen jag cyklade senast. Rumpan var nog mest ovan, men den vänjer sig fort. Det är lite tunnare pad (rumpvadering) i de här bibsen (cykelbyxorna), men jag ska testa att byta sadel. Vi har en damsadel liggande som satt på makens Trek Domane när han köpte den. Ska testa den sen tänkte jag.
Härligt vårväder, solsken och ingen vind att tala om. Vårgrönskan har inte riktigt kommit igång, men i dikena blommade både tussilago, blåsippor och på soliga ställen vitsippor. Inte många andra cyklister ute, såg en man på en riktigt fin Bianchi men annars var det bara bilar, och några stavgångare inne i samhället.
Jag hade nog bara kommit två-tre kilometer när endorfinerna började flöda och jag kände hur mycket jag saknat cyklingen under vintern.
De dagar jag börjar jobba lite senare på eftermiddagarna och det är sånt här väder vet jag vad jag ska göra de närmaste månaderna. Uthålligheten har absolut minskat under vintern, men de tär klart att jag brände en del energi i onödan de där första två-tre kilometrarna. Kände mig lite som en kalv på grönbete och trampade på för allt jag var värd i ren iver. Det kanske hade varit en bra idé att låta kroppen bli varm först, men det gick liksom inte att låta bli...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar