Idag var det dags. Den stora dagen. Jag skulle åka iväg och klämma och klappa på lite cyklar, mountainbikes närmare bestämt, innan jobbet.
Jag har sneglat på några olika, men inte bestämt mig riktigt, så jag tänkte be om lite tips och råd i cykelbutiken.
En 27,5-tum ska det vara i alla fall. En Crescent Njord eller en Scott Aspect var mina funderingar först. Sen träffade jag en före detta kollega som kör mtb som pratade väldigt varmt om en Trek X-Caliber, så då hade jag tre alternativ helt plötsligt... Svårt val!
Gick iväg och lämnade barnen på förskola, hem igen för att hämta grejer och gå till tåget men... Då kom den där ovälkomna gästen. Inte Latmasken som Heidi hade på besök länge, utan Latmaskens onda styvmor. Hopplösheten som PMS:en brukar släpa med sig. Så istället satt jag gråtande hemma och kände mig som en
* hemsk mamma som bara jobbar jämt
* egoistisk mamma som köper en ny cykel
* korkad mamma som köper en ny cykel som jag inte kommer att kunna cykla på eftersom jag jobbar jämt och vill vara med mina barn på min lediga tid.
Så nu vet jag varken ut eller in längre. Mitt sunda förnuft sitter inlåst nånstans och skriker att det är klart jag ska utöka familjen med en cykel till. En anledning till att jag tänkt köpa den är ju för att kunna cykla med sonen. Så jag köper säkert den där cykeln så småningom ändå.
Men med PMS kommer oro och en massa "Tänk om..."
Helt ärligt var jag lite fundersam på om det var en så bra dag att kolla på cyklar eftersom mitt shoppingbeteende kanske inte är så eftertänksamt alla gånger de här dagarna. Jag har mycket lättare att unna mig saker då... Men inte den här gången tydligen.
Nu sitter jag i alla fall och väntar på pendeltåget hem efter jobbet. Imorgon ska jag på ett event med två fina kollegor och sen är jag ledig i helgen. Ledig... Hur beter man sig då? Är det fint väder på lördagen så kaaanske det är dags att ta säsongens första tur på min älskade racer... Jag tror både jag och cykeln skulle må bra av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar