Heidi: Det gick inte alls. Jag har fallit tillbaka till de bekväma vardagsmiddagarna. Eller, jag har väl aldrig egentligen lyckats ta mig ifrån dem... Det finns några rätter som vi återkommer till med jämna mellanrum, kanske i lite olika varianter, men de är fortfarande samma saker. Och när barnen inte vill äta allt "nytt" som bjuds på, blir det bekvämare att bjuda på det som man vet går åt och man vet hur lång tid det tar att laga.
Så förra veckans uppdrag misslyckades för min del.
Anna: Jag gillar att laga mat, men jag jobbar ofta kväll och då är det maken som står för matlagningen. Nu skulle han vara borta torsdag-söndag och jag var ensam hemma med barnen. Och som Heidi skrev så är ju barn inte alltid så sugna på att testa nya saker. Att laga nya roliga recept med hungriga barn runt benen är inte det lättaste alla gånger heller. Samtidigt kan man faktiskt inte äta korv och makaroner fyra middagar i rad.
Men jag kände mig ändå sugen på att laga nångting lite roligare. Eller roligt och roligt... Nåt annat än de vanliga säkra korten. Gärna en gryta, trots att sonen ofta ratar dem. Så jag gjorde en djupdykning i skafferiet och hittade kokosmjölk, röd currypaste, krossade tomater, gul lök, vitlök, kikärter och röda linser. Och i frysen fanns det blomkål och spenat. Jag fräste lök och currypaste och rörde ner det andra, lät koka tills linserna var mjuka och smakade av med lite peppar, en nypa socker och lite salt. Riktigt gott! Sonen var skeptisk när han såg att det var chilifrukter på curry-burken. Han vet att chili kan vara starkt. Och bönor är ingen favorit, men han brukar smaka några stycken i alla fall.
Resultatet såg inte så jätteimponerande ut, men det smakade riktigt gott! Och barnen åt! Dottern slukade två portioner och sonen åt en normalstor portion utan gnäll. Hans största problem var att blomkålen var varm.
Så nåt nytt recept blev det inte, men en improviserad ny maträtt som alla tyckte smakade helt ok.
Nästa veckas utmaning blir att be nån om hjälp. Att få hjälp att öppna ett burklock räcknas inte. Det låter ju löjligt lätt, men om man är tjurskallig och envis och SKA klara saker på egen hand jämt så är det helt klart en steg utanför ens comfort zone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar