Anna: Det är rätt skönt att bli äldre

Det känns som om man överallt kan läsa om hur man håller sig ung, 30 är det nya 20, 40 är det nya 30 osv. Genom rätt kost och motion kan man nästan backa tiden och bli ung på nytt. Och visst håller jag med om att det inte är hälsosamt men en  stillasittande livsstil och en obalanserad kost. Kunde jag välja skulle jag gärna bosätta mig framför tv:n och se på serier (eller cykeltävlingar. Älskar att vårklassikerna är igång på allvar nu! Mindre kul att jag jobbar jämt...) och äta godis, nybakade kanelbullar och digestivekex doppade i kaffe. Nyttigt? Inte det minsta (men gott!), och kroppen skulle garanterat åldras mer än min faktiska ålder. Nu har jag ju tack och lov lite sunt förnuft, två busiga barn och gått och blivit en sån som tränar, så det blir inte så mycket tid framför tv:n. Godsaker däremot, det slinker ner titt som tätt.
Jag tränar väl inte så mycket som jag säkert borde, men betydligt mer än jag gjort sen... Ja, nånsin faktiskt. Skolgympan räknar jag inte.
Det jag inte riktigt förstår är den där strävan efter evig ungdom. Att fylla 30 var en stor lättnad för mig. Jag landade i mig själv och började lyssna mer på vad jag själv vill och kan, inte vad jag tror att alla andra förväntar av mig. Så otroligt många nojor och saker jag grubblat på blev oviktiga. Jag insåg att alla borden och måsten inte var viktiga om jag inte själv tyckte det. Skitsamma att jag har gråa hår (Jag HAR hår. Det ramlar inte av i tussar som när jag ammade). Eller att låren är gropiga av celluliter (mina ben orkar gå och cykla långt. Funktionen är så mycket viktigare.). Eller att fötterna ser stora ut i vissa skor (Jag har svårt att hitta sköna skor som det är ändå. Och eftersom min storlek så ofta är slut i skoaffärerma måste det ju betyda att mina fötter inte alls är stora, utan fullt normala.). Ju äldre jag blir, desto mer har jag börjat fokusera på sånt som gör mig gott och strunta i sånt som jag fått lära mig av tidningar och samhället att jag borde bry mig om.
Skit samma att jag springer konstigt och långsamt. Eller att jag inte cyklar 7-mila-rundor med en snitthastighet på 28-30 km/h. Jag bryr mig inte. Jag gör det här för min egen skull, och jag njuter faktiskt av det. Så vem mer än jag själv har rätt att bedöma min prestation - eller mitt utseende för den delen.