Heidi: Haha! Där försvann snyltgästen!

Äntligen har jag blivit av med den där jobbiga snyltgästen! Den där som inte ens ringer innan den kommer, eller knackar på för den delen. Den som gärna stannar lääääänge hos dig. Den som saknar totalt allt vad vett och sunt förnuft heter! Jag pratar så klart om Latmasken!

Den kommer helt objuden, oftast när du har varit småkrasslig ett tag och inte kunnat träna så mycket som du har velat. Helt plötsligt sitter den bara där i din soffa och snaskar upp barnens lördagsgodis, zappar menlöst bland tv-kanalerna och tittar på dig med lite lam blick och säger: "Inte ska väl du träna? Du är ju inte helt frisk. Du kommer inte att orka ändå... Hämta lite chips och sätt dig här så tittar vi på en hel säsong av någon trevlig serie istället. Kom igen nu!" Och vad händer? Helt plötsligt sitter du och Latmasken där som bästa kompisar: skrattar ihop, äter chips och dricker whiskey tillsammans. Och hur du än försöker så kan du inte dricka Latmasken under bordet, den kommer alltid att vinna...
Latmasken är väldigt duktig på att övertala. Har du en gång blivit övertalad av den, kommer den att lyckas övertala dig mycket enklare nästa gång. Varje gång du ens nämner att du kanske borde ta tag i träningen igen, eftersom du faktiskt känner dig lite friskare nu, kommer Latmasken bara att flina lite mot dig "Du? Träna? Eller hur?? Tänk efter nu..." Och så sitter ni där i soffan igen, äter brieost och dricker rödvin. Och du tycker att Latmasken är din absolut bästa kompis, du kan inte förstå hur du har kunnat leva utan den så länge! Den är så bra på övertalning att den kan lura dig att övertala din make också. "Vi skippar träningen ikväll och tittar på Top Gear istället", säger du när maken föreslår ett core-pass.

Men sedan kommer en dag då du börjar tänka på din relation med Latmasken. Hur sund är den egentligen? Du bjöd ju faktiskt aldrig hem den till dig, den kom ändå. Du får aldrig bestämma vad ni ska göra, allt ska ske på Latmaskens villkor. Du bestämmer dig för att nu får det vara nog.

Idag var den dagen för mig. Latmasken har övertalat mig tillräckligt nu. Nu är det dags att kasta ut snyltgästen! Så ikväll tog jag försiktigt på mig löparkläderna och smög ut. Skulle bara ut och göra en grej, sa jag till Latmasken. Och sen sprang jag! Inte så fort, men det behövs inte, för Latmasken orkar aldrig följa efter den som springer! Tro mig!

Så där fick du, Latmasken! Den här omgången vann jag!

Sprang åtminstone snabbare än den här lilla typen.