Idag har vi haft en ordentlig friluftsdag med hela familjen. Efter en väldigt lugn och slö morgon packade vi ihop våra saker (såg mer ut som ett flyttlass) och gav oss iväg. Vi åkte ner till Hälsohuset där det finns en jättestor isbana. Tre av fyra familjemedlemmar tog på sig sina skridskor och åkte runt en bra stund. Jag som ännu inte äger några skridskor fick fungera som balansstöd till den minsta åkaren.
Vi var alla överens om att vi borde åka skridskor oftare. Och jag ska skaffa mig skridskor så att jag kan åka också.
Efter skridskoåkningen gick vi in till Hälsohuset för att bada. Jag passade på att simma längder så att det kändes ordentligt i armarna och axlarna. Som löpare är det lätt att bara fokusera på ben och rumpa, för det används mest när man springer. Men att träna mage, rygg och resten av överkroppen är ju egentligen lika viktigt. Så det var också något som jag tänkte på där bland simtagen, att det här borde jag göra oftare! Barnen ville också gärna simma mer och "kan vi komma hit nästa gång vi är lediga?"
Jag tänkte på det där med önskan om att göra saker oftare. Det är mycket som jag skulle vilja göra oftare. Åka på små utflykter med barnen, träffa kompisar som bor längre bort, läsa mer böcker, prova att laga nya maträtter, gå på bio, träna mer styrka... Sen kom jag att tänka på en annan sak: Vad är det som hindrar mig? Och jag har inget bra svar på det. Lathet? Bekvämlighet? Rädsla? Rädsla för vad? Det okända? Att misslyckas? Oavsett vad svaret är så är det bara jag själv som är mitt största hinder. Och det är bara jag själv som kan bryta det och utmana mig själv. För vad kommer jag att ångra mest: Att jag vågade prova något nytt, men att det kanske inte gick riktigt som jag hade planerat? Eller att jag aldrig ens försökte?
Så i år ska jag försöka utmana mig mentalt. Göra saker som jag normalt inte brukar göra. Även om det bara handlar om att prova ett nytt recept eller ta en skogsutflykt med familjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar