Förra helgen tog jag ut min mountainbike en liten sväng tillsammans med sonen. I går tog jag den första riktiga provturen före jobbet. Än har jag inte vant mig med cykeln, det är ju en helt annan grej än att köra på slät asfalt...
Jag cyklade upp till mtb-banan när jag lämnat barnen och bytt om. Förväntansfull och lite pirrig. Det är ju inte nån slät stig direkt. Mycket stenar och rötter och knixar. Och då tänkte jag ändå inte köra nån av de mer tekniskt utmanande stigarna.
Sakta men ganska säkert trampade jag fram och försökte klura ut bästa vägvalet. Skrapade i pedalerna lite här och där när jag körde nära stenar, men höll mig upprätt. Ser fram emot att lära mig banan så jag kan trampa på lite mer. På sina ställen är även den lätta blå banan ganska knepig, så jag valde att gå de sträckorna. Men ett par spd-vurpor blev det när jag inte lyckades klicka ur pedalerna i tid. Visst, några skrapmärken blev det, men spd-vurpor skadar egot mer än kroppen. Drog så klart klossarna/cleatsen snett under skorna när jag vurpade, så det blev ännu knepigare att klicka ut nästa gång. Har ju vant mig med en viss vinkel för att pedalen ska släppa.
Hur som helst blev det bara ett varv, måste iväg till jobbet och ville hinna duscha först. Men det var skönt att röra på sig, kul att testa cykeln "på riktigt" och jag vet att jag måste jobba mer på att inte bli skraj och spänna mig. Vågar jag lita på mig själv och cykeln så går mycket av sig själv.
Jag märker ofta att de gånger jag hinner träna, om än det bara blir en kort cykeltur eller promenad, innan jobbet så här jag så otroligt mycket mer energi hela dagen. Tyvärr har det blivit dåligt med sånt den senare tiden, jobbschemat har inte tillåtit så många lediga stunder mellan lämning och jobb. Men när tillfälle ges och solen skiner, då får man passa på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar