Det har inte blivit mycket cykling, eller träning överhuvudtaget, för mig den här försommaren. Jobbet har tagit tid och energi, hälsoläget har varit lite hit och dit och jag har lovat maken att fram till nästa helg är det hans cyklande som kommer i första hand. Han ska köra Vätternrundan på under 10 timmar tillsammans med ett gäng andra från Knivsta CK. Sen, när han kommit hem från Motala igen på lördag, då är det min tur att lägga mer tid på cyklandet.
Jag jobbar varannan helg, och det har jag gjort den här helgen. När jag kom hem hade maken lagat mat, och efter maten var det sovdags för barnen. Jag kröp ner i sängen med sonen och läste godnattsaga och småpratade lite. Efter det var det dags för lite egentid. På med cykelkläderna, pumpa däcken och så lite myscykling på racern.
Det gick inte fort, jag körde inte långt, men en timme när jag bara behövde tänka på vad jag och min kropp behövde just i det ögonblicket är värt mer än en bra prestation i siffror. Efter en dag när jag hela tiden servat andra människor är det helt fantastiskt att bara njuta av en ljummen sommarkväll, doft av kaprifoler och nyklippt gräs, titta på växter i dikena.
Att just ge sig ut på cykel när nog bland det bästa jag vet att göra en solig sommarkväll. Inte så mycket för själva träningen kanske, men det är ju en trevlig bonus!
Jag har hittat några favoritvägar som jag ofta vill försöka få med på mina cykelrundor. Ganska smala, slingriga vägar i fin natur.
Där vi bor finns inte så mycket backar. Visst, några små rackare blir det ju, men knappast långa klättringar. På gott och ont. Helt ärligt tycker jag backar är skitjobbiga, i alla fall när de går uppför. Men hur ska jag bli bättre på dem om jag inte utsätter mig för dem?
Jag kommer att köra lite backträningar under sommaren, men inte nu. Inte ikväll. Ikväll behövde jag komma ut bara för att släppa allt som surrar runt en folkskygg 34-årig tvåbarnsmamma med serviceyrke. Och det var underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar