Ni vet en sådan där hurtbulle? Visst är de jobbiga ibland? Vissa av dem verkar ju träna precis hela tiden! Man undrar lite hur de orkar. För de är ju bara helt vanliga människor. Människor som finns i din närhet. Din bästa vän, din granne eller din kollega kan vara en hurtbulle. Likaså din bror, moster, mamma eller till och med din egen make/maka kan visa sig vara det! Någon som aldrig har varit speciellt hurtig kan helt plötsligt få för sig att börja träna. Och de verkar alltid kunna hitta tid till det också. När du vaknar på morgonen har hurtbullen redan sprungit en morgonrunda eller cyklat till jobbet. Regn och rusk verkar inte heller stoppa hurtbullen. Eller kyla. Nej, en hurtbulle håller igång året runt och dygnet runt! Och hen verkar dessutom tycka om det!
Vi känner alla minst en sådan. En sådan där hurtbulle som verkar lite extra galet hurtig ibland. Jag har flera stycken i min närhet (det kanske är just du?): Till exempel finns den där pappan som fick en springvagn i present och gladeligen tar med barnen på en löprunda. Eller hon som utbildade sig till PT och verkar nästan bo på gymmet. Eller grabbarna som utmanade varandra att genomföra en svensk klassiker. Och så har vi hon som ställde sig på startlinjen på Stockholm marathon, trots att hon hade feber. Och hon som tycker att det är roligt med krävande och leriga hinderbanor. Och så har vi hon som tar sig tid att spela innebandy med tjejgänget ibland. Eller han som cykelpendlar några mil till jobbet flera gånger i veckan. Och hon som har börjat träna med en löpargrupp. Sen finns det ett par familjer som fjällvandrar varje sommar, oavsett väder. Och så har vi mamman som bestämde sig för att genomföra tjejvasan i vintras. Och så han som brukar delta i en 24h vandring varje år. Vi har också han som aldrig hade tränat i hela sitt liv, träffade en triathlonhurtbulle och nu är själv en inbiten och vältränad åretrunt cyklist. Och hon som passar på att träna med tränings-DVD eller Youtube när barnen lagt sig. Sen finns det hon som åker till gymmet direkt efter jobbet för att träna med sin PT. Och tjejen som sprang en halvmara fast hon inte hade tränat så mycket som hon hade tänkt. Vi har också paret som tillbringar en stor del av sin lediga tid med att gå från hål till hål på golfbanan. Eller kusinerna som har hållit på med hästsporter sedan de var små. Sen finns den där kollegan som tycker om att springa ultralopp. Eller han som ägnar hela fritiden åt att ordna gratis träning och inspirera andra till ett aktivt liv, helt ideellt. Eller hon som egentligen inte tränar, men kan hugga ved i flera timmar, bara för att "hon behöver det". Och hon som kämpar med sin rehabträning för att kunna springa igen, eller dansa. Eller han som utmanar en i plankan när det blir fest. Och hon som längtar efter att cykelsäsongen börjar, så att hon kan köpa en till cykel. Eller hon som promenerar några kilometer hem till mig för att ta en fika.
Som synes, så har jag många hurtbullar omkring mig. Alla ovan nämnda personer finns på riktigt. Du kanske rent av är en av dem? En av dem som i mina ögon är lite överdrivet hurtig ibland. Då kan det ha hänt (och händer nog ännu) att jag har suckat och kallat dig för galen, och frågat dig hur du orkar hålla på med det som du gör. Men i hemlighet har jag också varit imponerad av din prestation och önskat att jag också kunde vara åtminstone lite hurtig. Inte för att jag skulle vilja träna på gym (för mycket folk), springa leriga lopp (vill inte bli smutsig) eller göra klassikern (har inte stått på skidor sedan mellanstadiet och är rädd för vatten). Men jag är ändå imponerad. Och framförallt har jag blivit (och blir fortfarande) inspirerad av er alla. Du kanske inte själv identifierar dig som hurtbulle eller källa till inspiration. Men det är du. Just du kanske inspirerar någon att ta det där första steget till träning, eller till att våga prova något nytt. Det kanske är just du som har inspirerad mig till att bli en hurtbulle? För hur det nu kommer sig, så har jag också blivit en sådan!
Jag har utvecklats från "en som springer ibland" till att bli löpare. Jag har inspirerats till att våga springa längre och utmana mig själv ute i löpspåret. Senare i år ska jag testa fjällvandring för första gången i mitt liv. Och vem vet, kanske kommer jag att en dag träna i en löpargrupp eller med PT? Eller skaffa mig en (riktig) cykel? Och även om jag troligtvis aldrig kommer att frivilligt kasta mig ner i en lerpöl, gå en runda på golfbanan eller genomföra En svensk klassiker, kommer jag alltid att tycka om att lyssna på dig när du berättar om din träning, eller lägger upp bilder på Facebook. Och även om jag kommer att skaka på huvudet ibland och med en suck konstatera att "du är ju helt galen!", så menar jag det med kärlek. Fortsätt dela med er av er själva och era prestationer, oavsett hur stora eller små den än är. För jag känner mig så hemma bland er, mina galna hurtbullar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar