Anna: Inte vilken cykel som helst

För några månader sen började jag föra lite dagbok över hur jag mådde och kände mig, och ganska snart kunde jag se ett mönster.
Jag blir pigg, glad och kreativ. Sömnen är inte lika viktig, jag känner mig ganska utvilad efter 6 timmar. Jag tar tag i de där jobbiga sakerna som man gärna "glömmer bort". Sen blir jag trött och tappar initiativförmågan. Däremot blir det väldigt kul att shoppa, och sötsuget (behöver inte vara sött alla gånger. Chips, glass, godis... Sånt man ska äta lite begränsat av) smäller till. Jag blir inte utvilad fastän jag sover 8 timmar. Efter det kommer några dagar när jag känner att jag inte kan hantera stress alls och helst vill jag slippa träffa andra människor. Ett par dagar senare tillkommer ångesten. Och sen börjar det om.

Mitt mående och beteende har blivit mycket mer regelbundet sen min dotter föddes, och nu är det väldigt tydligt hur hormonnivåerna styr mitt liv. På sätt och vis är det riktigt intressant och fascinerande att se hur humöret och min syn på mig själv ändras beroende på var i menscykeln jag är. I alla fall tycker jag det så länge jag inte befinner mig långt inne i pms-grottan... 

När min pms förvärrades/ blev intensivare efter att dottern föddes tänkte jag mest på att jag blev trött runt ägglossningen och att jag mådde skit några dagar innan mensen kom, men när jag började föra dagbok märkte jag också hur shoppningvanor, kreativitet och lustkänslor ändrades under cykelns gång. Under min kreativa period startar jag nya stickprojekt och spottar ur mig idéer till blogginlägg. Jag tycker om att laga mat och testar gärna nya grejer. Då mår jag riktigt bra och känner att allt funkar på ett väldigt tillfredsställande sätt. Det är kul på jobbet och jag tar mig an sånt som jag i vanliga fall helst undviker. Det är också nu som jag försöker äta lite nyttigare, träna lite mer.
Smaksinnet ändras också under cykelns gång, precis som under graviditeten. Smaker blir väldigt mycket intensivare, eller smakar annorlunda, periodvis.
Jag har också märkt att jag blir helt grötig i huvudet, har svårt att komma ihåg saker eller tänker helt bakfram. Återigen såna där typiska gravid-symptom.

Under den här tiden har jag gjort massor av små iakttagelser som känns lite mer logiska när jag märker att de kommer med jämna mellanrum. Allt hänger liksom ihop mycket mer än jag tänkt på tidigare och jag blir allt mer fascinerad av vad kroppen har för sig helt utom min kontroll ju mer jag upptäcker sånt här. 

För ett tag sen blev vi tipsade om PMS-podden, och jag har lyssnat på några avsnitt. Känner igen mig i så himla mycket som de pratar om, och bara det att jag vet att fler än jag har de här humörsvängningarna och cykliska må bra/må skit perioder gör att det faktiskt blir lite lättare. Det är inte fel på mig som blir så här, vi är otroligt många och ju mer vi pratar om det och visar att det faktiskt inte är nåt onormalt att bli arg/ledsen/lättstressad i perioder, desto mer accepterat hoppas jag att det ska bli.

I något av de tidiga avsnitten tipsar de om appar där man kan skriva in hur man mår och sen kunna uttyda mönster. Själv har jag nöjt mig med papper och penna. För att på något sätt skriva ner hur man mår, och när, det hjälper ganska mycket när man planerar sin vardag. Att lägga en släktmiddag under de dagar när jag inte kan hantera stress till exempel, det är inte så bra. Innan jag förstod att det var psm som ställde till det lyckades jag göra just det, och det gick inte speciellt bra. Nu vet jag bättre, och så gott det går undviker jag att göra alltför mentalt påfrestande saker under den vecka då pms:en härjar som värst.