Heidi: Göteborgsvarvet

Nu har jag tagit mig igenom Göteborgsvarvet, mitt livs andra halvmarathon. Här kommer en liten rapport:

Jag åkte till Göteborg fredag kväll redan. Hade förmånen att få bo hos makens kusin inte långt från stan. Jag tog mig därför i god tid in till Göteborg och Göteborgsvarvsexpon som var på Svenska mässan. Hämtade nummerlappen, köpte årets Varvet t-shirt, impulsköpte keps och tights och lite annat smått och gott. Så som man tydligen ska göra på sådana där jippon. Hade tänkt äta någonstans också, eftersom det nu var ca två timmar innan min start. Utbudet på mat var dåligt på mässan, tyckte jag, så jag tänkte ta det närmare startområdet sen.
Från mässan gick det bussar direkt till startområdet, så jag hoppade på en sådan. Väl inne på själva området var det ju fullt med folk! Passerade några korvkiosktält på vägen från bussen. Blev väldigt glad över att se att det fanns vegetarisk korv med bröd på menyn. En sån tack! "Slut", fick jag höra på första stället, "men det finns ett större kiosk längre fram". "Slut" fick jag höra där också. Bannade mig själv över att inte ha planerat lunchen lite bättre. På tredje stället fanns det dock vegokorv kvar så jag fick det till slut. Gott var det!
Samtidig som jag gick där kom vinnarna bland både damerna och herrarna i mål. Tiden för snabbaste man var 59:35 och för kvinnan 01:08:01. Vilka tider! De hinner både äta, duscha och flyga hem till Kenya innan jag är i mål!!
Efter väskinlämningen och den långa bajamajakön var det dags att hitta startgruppen. Efter lite om och men lyckades jag ta mig dit. Blev en tur via skogen och klättring över staket. 

Strax innan start

Väl i startfållan insåg jag att nu är det dag! Snart springer jag längs gatorna i världens största halvmarathon. Och vilken känsla det var! Massor av folk längs med hela banan: längs med vägen, ute i sina trädgårdar, på balkongerna, på uteserveringarna - ja, överallt helt enkelt!
Några roliga saker som jag såg längs vägen (fanns en hel del, kommer bara ihåg en liten del just nu): Farbrorn vid 1 km-markeringen med skylten "20 km kvar", massor av barn som high five -ade löpare, några barn som satt på en balkong (botten våning) och bjöd på salta kex, hejarklacken som hejade på dig om du skrek ditt namn, några som ville bjuda på öl till löpare, en löpare som snodde en öl mitt framför näsan på en åskådare, byggjobbarna som hejade vid Älvsborgsbron (samtidigt som en tjej kom utspringandes från deras toa), killen som höll en stor spegel ut från fönstret (så man kunde se hur man såg ut) samtidigt som han ropade "det ser bra ut!" och så gänget som höll i fiskespön med donuts som man kunde försöka fånga.

Götaälvbron, inte långt kvar nu!

Jag sprang i klubben Lonesome Runner's namn. Hade klubbtröjan på mig. När man träffar på en annan (springer om eller blir omsprungen) Lonesome, brukar man hälsa på varandra, antingen med en klapp på axeln eller en "heja Lonesome". Just på Varvet brukar det vara massor av klubbmedlemmar som springer (i år runt 500 st), så där märks klubbandan väldigt tydligt. Jag hejade och pratade med många i klubbkläder, fick många klappar eller heja-rop när jag blev passerad. Även från publiken hördes "heja Lonesome" ett par gånger. Vilken pepp! Sprang med ett leende under stora delar av loppet. Det var roligt hela tiden!
Och helt plötsligt var det bara en enda kilometer kvar! Kunde det vara sant? Har jag missat några kilometrar? Jag hade inte ont någonstans, var inte öm och humöret var på topp. Så jag ökade farten! Spurtade i mål efter att ha avverkat snart 21,1 km! Betyder det att jag skulle ha orkat mer? 

För den som är intresserad av siffror.

Jag är mycket nöjd! Hade den realistiska målsättningen att komma in på 2 h 30 min. Och det gick ju bra! 

Tack Göteborg!

Nu har jag genomfört alla tre av mina stora mål som jag hade för löpning i år: Göteborgsvarvet, Women's Health halvmarathon och att springa hem från jobbet (Arlanda). Och det är bara maj ännu. Vad ska jag göra nu??

Ikväll ska jag dock sitta i soffan med fötterna på bordet och hoppas på en annan medalj: Hockeyguld till Finland!!