Heidi: Utanför bekvämlighetszonen

Nu kan jag inte undvika det längre: Efter att ha såsat runt ett bra tag nu i mitt behagliga tempo på vägarna är det nu dags att få in lite kvalitet i min löpning. Om jag som löpare ska utvecklas mer, måste jag ut ur min bekvämlighetszon och utmana mig lite.
Jag har aldrig sprungit intervaller, jag tar aldrig ut mig så att jag är helt trött efter en löprunda och jag gillar att gå lite då och då.
Så igår bestämde jag mig för att det var dags att chocka kroppen. Lagom lugn uppvärming genom Gredelby hagar (så härligt att spring där) upp till elljusspåret. Startade Runkeeper först vid spåret, gav mig sjäv en spark där bak och sprang. Jag sprang mycket fortare än jag brukar göra. Tvingade mig själv att springa även om kroppen skrek efter några promenadsteg: "Vad gör du kvinna! Du kan inte plåga dig sådär! Du flåsar ju som en brunstig älg! Tänk om någon hör dig??" Men ingen hörde. Jag var helt ensam i spåret, så jag sprang vidare. Men vid toppen av den största backen var jag faktiskt tvungen att stanna upp ett tag. Det var ett gott betyg på att jag inte hade såsat runt på den här löprundan.
Ett varv i spåret är 2,2 km. Jag sprang den på ett genomsnittligt tempo på 5:45, vilket är mycket snabbare än min normala 6:30-7:15 tempo.

När jag nu äntligen lyckats göra något utanför bekvämlighetszonen, var det mycket lättare att fortsätta med det: Jag bestämde mig för att testa utegymmet som finns där vid spåret.
Jag har länge pratat om att jag måste ta tag i någon form av styrketräning. Men precis som med allt, är det så mycket lättare att prata om det än att faktiskt göra något åt det. Jag vill inte gå till något gym. Och att träna hemma? Nja, då går jag hellre ut och springer eller står på crosstrainern och tittar på något program. Så när man tänker efter är ju utegymmet ett riktigt bra alternativ: Jag behöver inte trängas på ett gym, det är utomhus i friska luften, det är gratis och det är precis vid elljusspåret, vilket gör det möjligt att kombinera med löpning.
Så jag testade de olika redskapen. Det blev lite knäböj, marklyft, axelpress och bröstpress (heter det så?). Det finns instruktioner vid varje redskap, så det var enkelt att förstå hur man skulle göra. Dessutom finns det två redskap vid varje station, en lättare och en lite tyngre.

Så vad är slutsatsen av att lämna bekvämlighetszonen? Träningsvärk!! Det är sällan jag får träningsvärk efter en löprunda. Det kan hända när jag har sprungit mycket längre än jag brukar, som när jag sprang 18-21km. Då kunde jag känna av musklerna lite. Men nu känns det i benen. Och ja, det känns i armarna och axlarna också efter styrketräningen, men det var väntat!