Tanken med förra veckans utmaning var att be om hjälp. Det kanske låter som en enkel sak, men ibland kan det vara så svårt att komma sig för att be om hjälp.
Heidi: Jag har oftast svårt att be om hjälp. Så det gjorde jag inte under förra veckan heller. Jag vet inte om det beror på att jag inte utsatte mig för sådana situationer eller att jag låg däckad av migrän halva veckan.
Anna: Jag är en typisk "kan själv!"-person. Vill inte be om hjälp. Men den här veckan har jag faktiskt tänkt till en gång till när jag hamnat i de där situationerna på jobbet. Tunga lyft, saker jag inte hinner fixa riktigt...
Som ni vet vid det här laget har jag till och från ganska ilsken pms. Men jag har insett att under de senaste två månaderna ungefär så har de lugna perioderna mellan pms:en inte varit så lugna. Jag är konstant trött, gråter massor, tänker jobbiga tankar och allt känns bara jobbigt. Eller inte alls. Jag funkar inte bra vare sig på jobbet eller hemma.
I slutet av förra veckan frågade min närmaste chef (hon vet om mina pms-problem) hur jag mår egentligen och om jag ville överväga hjälp genom företagshälsovården. Det har jag gjort, och chefen ska sätta bollen i rullning nu i veckan. Så jag kanske inte bad om hjälp själv (även om jag faktiskt hade börjat tänka i de banorna), men hjälp erbjöds på ett väldigt omtänksamt sätt och jag valde att ta emot den hjälpen.
Nästa vecka handlar det om att ta kontakt med någon. När skickade du ett riktigt brev senast? Ett handskrivet brev i kuvert, inte ett kort av något slag. Det är utmaningen den här veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar