Häromdagen tänkte jag på att det var länge sedan jag var sjuk. Alltså hade en rejäl förkylning, som man brukar få minst ett par gånger per år. Speciellt på vintern. Och speciellt när man har barn i förskole- och skolåldern. Så fort terminen börjar, brukar ju bacillerna delas ut bland barnen och följa med hem och fördelas rättvist till resten av familjen. Ingen skonas. Har man riktig "tur" så hinner förkylningen ta ett varv till i familjen innan man lyckas jaga rätt på den och utrota den.
Och visst har vår familj även denna säsong drabbats av dessa baciller. Skillnaden har dock varit att jag har klarat mig undan dem! Varje gång jag har serverat febernedsättande, vänt mig bort från att slippa bli påhostad eller torkat rinnande näsor, har jag tänkt att självklart är det min tur nu. När det sedan går en dag utan några symptom så passar jag på att träna, eftersom jag ju inte vet när jag kan träna nästa gång. För jag kommer ju att bli sjuk snart. Det vet jag.
Så har jag hållit på hela hösten. Känt lite svaga symptom på halsont någon gång under morgonen. Under dagen har det försvunnit och då passar jag på att ta en löprunda. Yes, jag hann med ännu en runda innan förkylningen!
Nu är det februari och den där förkylningen har ännu inte kommit. Resten av familjen (maken inräknad) har åtminstone gått igenom tre rejäla perioder av hosta, feber och förkylning sedan hösten.
Under nyårshelgen var jag faktiskt sjuk. Jag hade feber en eller två dagar. Och som vanligt tänkte jag att nu kommer jag att bli riktigt sjuk eftersom jag har klarat mig så länge. Men nej, efter ett par dagars feber så var jag frisk igen.
Jag blir mer och mer övertygad om att träningen gör nytta även för immunförsvaret. Framförallt löpningen och promenaderna utomhus. Jag har definitivt varit ute mer under hösten nu än tidigare år.
Så visst är träning och frisk luft en sorts medicin. Eller förebyggande medicin åtminstone. Rena rama hälsokosten! Och inga piller behövs. Bara frisk luft och lite tid till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar