Stavgång i frostigt landskap

Tänk att det kan vara så skönt att få komma ut i friska luften! Eftersom vi båda skiftjobbar och ibland tydligen skiftvabbar, känns det som en evighet sedan vi lyckades komma iväg på en gemensam promenad. Men igår hände det. Vi hade tid för en kvällspromenad. Anna föreslog att vi skulle gräva fram våra promenadstavar och faktiskt använda dem (vi har pratat om stavgång tidigare). Sagt och gjort. Fram med stavar, reflexvästar och ordentligt med kläder (det var kallt) och sedan ut i kylan.

En snabb promenad var precis vad vi behövde! Anna har vabbat och jobbat så hon har inte kunnat komma ut så mycket som hon har önskat. Heidi har jobbat och börjar känna av en begynnande förkylning, så löpning har inte varit aktuellt.

Dessutom är en promenad med en vän så mycket mer än bara en promenad. Det är också friskvård för själen. Att kunna prata om allt mellan himmel och jord, umgås utan krav eller bara skratta åt fåniga saker gör underverk för humöret.

När det var dags att svänga vänster för en kortare runda eller höger för en längre, valde vi höger. Vi kände att vi behövde det, vem vet när nästa tillfälle till en gemensam promenad kommer?
Det var kallt, halt och dimmigt på vissa ställen. Dessutom är den vägen mer trafikerad, så Anna som hade monterat belysning på sina stavar fick gå ytterst. Men vi njöt av varenda steg!

Vi var heller inte ensamma om att trotsa kylan. Vi mötte flera promenerande (med och utan stavar) människor och till och med en cyklist. Även detta bidrog till vårt humör, för vi konstaterade att vi har turen att bo på en ort där det motioneras väldigt mycket året runt. Kommunen kryllar av cyklister, löpare och folk som är ute och går. Man möter alltid någon annan motionär, oavsett väder och tid på dygnet. Och det känns väldigt bra att få tillhöra den gemenskapen!

Frostiga men glada stavgångare