Anna: De små detaljerna

Nu är det ungefär fem månader sen jag tog mina första staplande steg i löparskor. Än staplar jag fram, men jag märker mer och mer hur löpning, precis som cykling, faktiskt är en materialsport. De är de där små finesserna på kläder och annan utrustning som omvänder mig från den skolgymnastikhatande antimotionären till att faktiskt njuta av så väl cykling som löpning. Eller små och små... Jag har ganska grundläggande krav egentligen. Det ska vara funktionellt, kläder ska vara lagom varma/ventilerande och de ska sitta bra. Det är inte kul att springa och dra upp löpartightsen hela tiden. Som cyklist hatar jag verkligen fladdrande kläder, mina cykelkläder ska vara tighta. Både för aerodynamiken och för att fladdrande tyg , tänker mest på tröjor och jackor, stör den där frihetskänsla när man susar fram genom landskapet. Kläderna ska också vara bekväma. Inga skavande sömmar på obekväma ställen. Inga tvättrådslappar som skaver i nacke eller midja. Och så ska kläderna hålla sig på plats! Tightsen ska som sagt inte halka ner. Inte strumporna heller. Och jag har märkt att till skillnad från cykeltröjor kan inte mina tröjor och linnen sitta som en andra hud, då glider de upp. Nu är jag inte nån människa som går omkring i supertajta kläder i vanliga fall, men just träningskläder tycker jag är sköna när de inte fladdrar. Det kanske även här är skolgymnastiken som satt sina spår med wct-byxor från Adidas och stora bomulls-t-shirts.
Till sist kommer också fåfängan in. Jag vill att mina träningskläder ska vara snygga. Det blir ju så mycket roligare då!
Men så här vi det här med trosor. Att de ska sitta på plats och inte glida snett, inte skava och helst inte bli jättetydliga ränder på rumpan. Här sätter jag dock funktion och bekvämlighet före stil. Jag vet inte om min rumpform är unik, men jag tycker det är svårt att hitta trosor som inte glider snett - oavsett modell. Jag har några favoriter som håller sig där de ska när jag går, och ungefär hälften av dem funkar att springa i.
Funderar på så kallade träningstrosor som är utformade för att hålla sig på plats (borde inte alla trosor vara det?), transportera bort svett, inte ha sömmar på känsliga ställen och vara jättebra på alla sätt. Men eftersom så få "vanliga" trosor sitter bra på mig känns det inte vettigt att lägga upp till flera hundra kronor på nåt som är en vild chansning. Här trycker jag cykelkläderna är betydligt mer funktionella. Man struntar helt enkelt i underbyxor! Det kändes väldigt märkligt första gången, men nu kan jag inte tänka mig att cykla med trosor. Inget skav, vadderingen/paden i byxorna är konstruerad för att man ska vara naken under. Och man tvättar ju ändå kläderna när träningspasset är över, så de som kör med argumentet att det är ofräscht behöver nog hitta nåt nytt att skylla på.