Heidi: För mycket av det goda

Nu är det igen dags för storhelg. Det som oftast förknipps med storhelger är mat, mat, mat, godis, alkohol, mera mat, mera godis och mera alkohol. Inte direkt läge att börja med en ny diet eller hålla igen på socker. Inte heller tid för träning, tyvärr.

För mig är det verkligen så. Jag tycker om att äta nyttigt. Jag gillar grönsaker, bönor, grönt te och en hel del annat som anses nyttigt. Jag provar gärna nya "trendiga" hälsoprodukter, som chiafrön, bönpasta, quinoa och gröna pulver av olika slag. Men jag har också alldeles för lätt för frosseri och att överäta mig. Jag brukar säga att jag inte tycker om godis. Men jag älskar choklad! Äter jag en bit, så äter jag oftast resten av chokladkakan också. Finns det chips hemma, äter jag också gärna lite för mycket.

Jag kan ha bra koll på vad jag stoppar i mig fram till middagen. Sedan går det utför. På kvällen sätter vi oss framför tv:n och frossar. Jag brukar ha som målsättning att dricka en stor kopp te då. Det är ju i och för sig bra, men tyvärr blir det oftast inte bara te som intas där framför tv:n. Ibland blir det också chips. Andra gånger blir det choklad. Det händer även att det blir whiskey eller till och med ost, kex och vin. Jag har liksom svårt att hejda mig när jag väl börjat med onyttigheterna.

Det är inte bara under storhelger som det blir så. Jag frossar även under vanliga helger. Eller ibland vardagskvällar, om jag är ledig dagen efter (skiftjobb). Men under storhelger märks det extra tydligt. Det är specialerbjudanden på godsaker till höger och vänster. Det bjuds på det ena och det andra när man hälsar på släkt och vänner. Självklart är man artig och tackar ja till pepparkakor, godis och allt vad det nu kan tänkas vara. Eller åtminstone gör jag det. Det finns ju faktiskt de som har otroligt bra karaktär och kan tänka till både en och två gånger när kakfatet åker fram. Jag önskar att jag tillhörde den kategorin. Jag vet ju hur man ska äta, och jag vet vad som är nyttigt och onyttigt. Varför är det så svårt att kontrollera impulserna? Varför kan jag inte säga nej till mig själv? Jag trodde faktiskt att jag hade bättre karaktär än så. Att jag inte skulle ge efter för frestelser hur lätt som helst.

Vi (maken och jag) har pratat om det här hemma, att vi måste dra ner på kvällsätandet. Vi är överens om det, men ändå fortsätter vi. Varför? Kanske för att det är lättillgängligt? Men vem är det som har köpt hem allting? Jo, det är ju vi själva! Och vi fortsätter med det. Det är svårt att bryta ett mönster som är så invant.

Jag har hört någonstans att man oftast ersätter ett beroende med ett annat. Gäller bara att hitta ett beroende som är hälsosamt och kan göra så att jag står emot frosseriet. För det gäller ju "bara" att få till en ny vana...