Just nu känns det som om tiden inte räcker till nånting. Jag jobbar visserligen deltid, men som schemat ser ut så har jag många, men ganska korta arbetsdagar. Rullande schema, sju dagar i veckan, tidig morgon till sen kväll. Och till det schemat ska man försöka få till någon vardagsrutin med förskola, mathandling, träning för mig och maken och helst vill jag ju både mysa med familjen och träffa Heidi emellanåt också.
Just nu är det korvstoppning känns det som. Vi skolar in dottern på förskola, jag jobbar, maken börjar jobba nästa vecka, sonen ska hämtas och lämnas på sin förskola. Och så ringer de från jobbet och vill att jag ska ta extrapass... Det är kallt, det börjar regna, det fryser på igen och så kommer det mer snö. Då finns det inte tid eller väglag (jag har nämligen varken icebugs eller broddar. Än...) att ge sig ut och springa eller ta långpromenader på uppemot ett par timmar. Jag känner hur det riktigt skriker i kroppen efter att få ut och röra på mig, men det är inte så mycket annat att göra än att gilla läget. Vi har en crosstrainer, men jag är rätt dålig på att använda den. Dels är det rätt tråkigt, trots Netflix, Youtube och diverse play-kanaler, dels så känner jag av rester från foglossningen i ryggslutet om jag står för länge på den. Så just nu blir det inte mycket vardagsträning för mig. Tiden räcker inte till.
Just nu är det korvstoppning känns det som. Vi skolar in dottern på förskola, jag jobbar, maken börjar jobba nästa vecka, sonen ska hämtas och lämnas på sin förskola. Och så ringer de från jobbet och vill att jag ska ta extrapass... Det är kallt, det börjar regna, det fryser på igen och så kommer det mer snö. Då finns det inte tid eller väglag (jag har nämligen varken icebugs eller broddar. Än...) att ge sig ut och springa eller ta långpromenader på uppemot ett par timmar. Jag känner hur det riktigt skriker i kroppen efter att få ut och röra på mig, men det är inte så mycket annat att göra än att gilla läget. Vi har en crosstrainer, men jag är rätt dålig på att använda den. Dels är det rätt tråkigt, trots Netflix, Youtube och diverse play-kanaler, dels så känner jag av rester från foglossningen i ryggslutet om jag står för länge på den. Så just nu blir det inte mycket vardagsträning för mig. Tiden räcker inte till.
Som en liten tröst kan jag i alla fall tänka på att jag tågpendlar till jobbet. Det är ca 1,7 km att gå till stationen, och lika långt hem igen - fast uppförsbacke! Och jag har ett jobb där jag spenderar mer eller mindre hela dagen på fötter. Så visst, jag kanske inte tränar medvetet ett par veckor just nu, men jag går mycket, garanterat minst 8-9 km, och jag försöker tänka på hur jag lyfter på jobbet, oavsett om det rör sig ett kilo eller 15. Fokusera på rätt muskelgrupper och lyft ergonimiskt.
Såna här perioder är jag väldigt tacksam för att jag inte bilpendlar från dörr till dörr och har ett stillasittande skrivbordsjobb. Må så vara att jag inte tränar upp konditionen så mycket, men jag stannar inte av helt heller, så när jag sen får mer tid så har jag i alla fall en hyfsad grundfysik att bygga vidare på. Och under tiden så drömmer jag mig tillbaka till sommarkvällarna på cykeln, eller fjällvandringen i augusti och hoppas få återuppleva den känslan i sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar