Lånta fjädrar

Anna: Tänk alla gånger jag har velat göra nåt, men sen fegat ur eller gjort nåt halvdant för att jag inte vågat eller det inte känts rätt. Mitt knep för att våga är rätt enkelt. Jag klär ut mig till någon som har de där egenskaperna som jag saknar.

När jag var arbetslös började jag att klä upp mig lite när jag skulle skriva mina ansökningar. Även om jag satt hemma vid matbordet med min laptop och skrev ansökning efter ansökning var det lättare att gå in i rollen och koncentrera mig då. Det blev mindre läskigt att ringa de där jobbiga telefonsamtalen (hatar att ringa till människor jag inte känner) till arbetsgivare och säga att jag är jättebra och visst har ni jobb till mig, än när jag satt uppkrupen i soffan klädd i raggsockor och morgonrock. Jag tog mig själv på större allvar och fick bättre självkänsla när jag klädde ut mig till någon som var mer seriös i sin framtoning än vad jag var.

Jag har gjort samma sak när det kommer till träning. Visst, vissa delar av cyklistutrustningen går inte att vara utan, men jag satsade på saker jag tyckte var snygga och praktiska snarare än de allra billigaste. Tröja som matchade cykeln. Vita skor och hjälm. Jag klädde ut mig till cyklist och gav mig ut på vägarna. Jag kände mig snabb och stark i de slimmade kläderna. Och jag rakade benen regelbundet för första gången på flera år. För cyklister rakar benen, så är det bara. (Och fartvind och solsken på nyrakade ben är något jag längtar efter nu i januari)
När jag sen blev mer målinriktad med mina promenader och började fundera på att börja springa så köpte jag löpartights och träningströjor. Jag är ju innerst inne ingen hurtbulle, men jag känner mig betydligt snabbare och uthålligare i mina löparkläder än jag gör i mjukisbyxor och en stor gosig tröja.

Så det här med att klä ut sig är inte så dumt! Man måste inte klä ut sig till alv, prinsessa eller rymdvarelse för att lajva lite i vardagen ibland.

Heidi: Jag håller med Anna. Ibland kan det vara lättare att klä ut sig till något och helt enkelt gå in i rollen som förväntas av någon som klär sig på ett visst sätt. Jobbet till exempel. Jag jobbar i uniform. När jag är på jobbet representerar jag det som uniformen står för; företaget, auktoriteten, reglerna. Det är ju inte jag som person som står där just då. Då förväntas jag agera på ett visst sätt som jag absolut inte skulle göra hemma, eller hos vänner, eller på ica (skulle nog dra till mig en del höjda blickar). När jag kommer hem hängs uniformen i garderoben och jag kan klä ut mig till mig själv igen. 

Det tog ett tag innan jag kom på att använda samma tankesätt när det gäller löpning. Jag hade ju noterat att "alla" löpare hade löpartights. För det har man. Och det är helt okej. Och alla med löpartights springer jättesnabbt! Jag lovar! Men jag är ju ingen löpare, jag springer bara ibland. Och jag skulle aldrig, jag upprepar: aldrig! sätta på mig ett plagg som sitter åt. Särskilt inte tights som sitter åt runt rumpan! Ursäkta, men sånt håller inte jag på med! Jag sprang hellre runt i mina löst sittande byxor och kände mig sådär måttligt hurtig varje gång jag mötte en "riktig" löpare i tights. Men efter ett lopp som jag sprang via mitt jobb fick jag ett par löpartights som tack. Kul, tänkte jag, men jag kommer inte att använda dem. Åtminstone inte när någon ser. Men jag måste ju testa ifall dom passar. Och det gjorde dom. Och sköna var dom också, dom förbaskade tightsen! Dom får väl en chans då, tänkte jag och tog med dom på en löprunda. Och jisses så snabb jag var! Det är sant! Helt plötsligt var jag lika mycket "riktig" löpare som de där "alla andra"! För ingen annan kunde ju se på mig att jag bara låtsades vara en löpare. Jag tyckte dessutom om att leka löpare. Och när jag gick in i rollen som löpare, så började jag tänka på mig själv som det också. Tills jag faktiskt lyckades övertyga mig själv om att jag inte längre var någon som bara sprang ibland, utan jag var faktiskt en riktig löpare!
När jag väl "kommit ut" som riktig löpare, var det mycket lättare att köpa kläder gjorda för löpning. Numera äger jag flera par tights löparsockor och löparjackor. Och mina stackars löst sittande, obekväma byxor har inte sett dagsljuset utanför garderoben särskit många gånger under det senaste året.